Uppsala universitet har byggt en arkitektoniskt spännande byggnad, Humanistiska teatern i Engelska parken.
Jag går regelbundet dit på konstföreläsningar. Föreläsningssalen är byggd som en antik amfiteater, med en rund scen i mitten och med sittplatser i trappor runt scenen.
Lokalen saknar varje form av handikappanpassning. Jag hade tidigare rullstol och kunde då själv rulla in på scengolvet och sitta i min egen stol.
Jag går numera med rullator och då måste jag alltså klättra upp för att kunna sitta i en stol. Det är en stor utmaning eftersom det finns mycket få ledstänger.
Det är inte lättare att sitta på första stolsraden då även den står på en avsats, utan att de finns något stadigt att greppa tag i, särskilt som stolarna roterar på sin fot.
Man förundras över att en så ny och viktig byggnad är konstruerad på ett sådant sätt att den uppenbart bryter mot kraven på tillgänglighet.
Eller är det så att Uppsala universitet menar att vi som är handikappade inte har något behov av intellektuell stimulans?