Avbryt privatiseringarna av Akademiska sjukhuset

Privatiseringsförslaget är en skenmanöver och åtgärdar inte de egentliga problemen på Akademiska, skriver Christer Tengvar, Jonas Liliequist och Lars O Ericsson.

Universitetssjukhusens särställning och de uppdrag man har måste skyddas från ogenomtänkta politiska experiment, skriver Christer Tengvar, Jonas Liliequist och Lars O Ericsson.

Universitetssjukhusens särställning och de uppdrag man har måste skyddas från ogenomtänkta politiska experiment, skriver Christer Tengvar, Jonas Liliequist och Lars O Ericsson.

Foto: Staffan Claesson/UNT Arkiv

Insändare2020-11-19 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som vi kunnat läsa har Akademiska Universitetssjukhusets styrelse på uppdrag av Region Uppsalas politiska ledning beslutat att utreda om en del av den vård som idag bedrivs vid sjukhuset kan säljas ut och övertas av privata aktörer. De områden som man har på förslag är plastikkirurgi, gynekologi, ögonsjukdomar och öronsjukdomar.

Bakgrunden till denna drastiska åtgärd är Akademiska sjukhusets negativa ekonomiska utveckling under många år. Underskotten har visat sig orsakas av uteblivna riks- och regionintäkter, köpt vård och ökade lönekostnader för inhyrd vårdpersonal. Något som samtidigt tydligt avslöjar att sjukhusets egen grundläggande kapacitet inte räcker till längre. Man har tappat i förhållande till de reella behoven.

Att sälja ut dessa verksamhetsområden, helt eller delvis, innebär att man går rakt in i universitetssjukhusets kärnverksamhet, styckar upp och lämnar över kontrollen till privata ägare. Dessa kommer rimligen att arbeta mot helt egna målsättningar med ekonomisk vinstmaximering som högst prioriterat. Vinster som kommer att tas direkt ur skattebetalarnas fickor och som därmed också blir kostnadsdrivande. Den privata marknaden vill säkerligen ”plocka russinen ur kakan” vilket skulle ställa sjukhuset i ett än värre läge. 

Vilka delar av de utpekade verksamheterna anser regionstyret att man kan göra sig av med utan att sjukhusets kapacitet ytterligare försvagas. Hur påverkas det långsiktiga samarbetet med universitetet. Vad händer med utbildningen av för sjukhuset viktiga personalkategorier. Och hur värderar man riskerna med att privata utförare lockar över utbildad och specialiserad personal från sjukhuset med löner som det offentliga inte kan matcha. Vilket resulterar i fortsatta kostnader för hyrpersonal. Effektiviseringarna uteblir.

Att lägga ut den föreslagna vården på privata aktörer är en skenmanöver och åtgärdar inte de egentliga och underliggande problemen av otillräcklig ekonomisk överblick, kontroll och styrning av Akademiska sjukhusets ekonomi. Bristerna blir dessutom kvar inom sjukhusets väggar även när externa privata aktörer tar över delar av vården. Ett blint slag i luften med andra ord. 

Universitetssjukhusens särställning och de uppdrag man har måste skyddas från ogenomtänkta politiska experiment. Politiker kan emellanåt beskylldas för naivitet och aningslöshet. Att som nu tro att marknaden vill gå in som privat ägare med målet att rädda Akademiska Universitetssjukhuset kommer att uppfattas på just det sättet.