I dagens samhälle verkar inget vara mer trendigt än att vara miljövänlig. Vi tar selfies med vår återvinningsstation och postar på Instagram med #SaveThePlanet, men vad är det egentligen vi räddar?
Politiker talar varmt om "grön omställning" och uppmanar oss att cykla, installera solpaneler och byta till elbilar, trots att elen till många elbilar delvis kommer från kolkraft och batterierna innehåller mineraler som bryts under tveksamma förhållanden. Så länge det ser grönt ut på ytan, verkar det hållbart.
Samtidigt avskaffas flygskatten för att vi obehindrat ska kunna resa på weekendresor, vilket skapar en sorts "ekonomisk cirkularitet" där yta väger tyngre än innehåll. Vi hyllar våra gröna val medan skogar huggs ner för att bygga solparker. Det känns som att vi lurar oss själva, vi vill känna oss gröna, även om det inte alltid är på riktigt.
Om vi som konsumenter agerar oansvarigt kan vi kriminaliseras, men när politiker gör stora, brutna löften är det en del av spelet. Det är som om de följer regeln: "Ju fler löften du bryter, desto fler röster får du". Det är som att spela poker, men med vår framtid som insats. Vi straffas för våra lögner, men politikerna tycks belönas för sina.
Här behöver vi stanna upp och reflektera. Vad lämnar vi egentligen efter oss? Blir det en värld där våra barn och barnbarn får städa upp efter vår konsumtionskultur, eller en värld där de kan leva hållbart? Våra beslut idag bör handla om mer än att bara känna oss gröna. Det handlar om att skapa en framtid där naturen, vattnet och luften finns kvar för kommande generationer.
Vårt ansvar är att rädda världen, inte bara för vår egen skull, utan för vad vi faktiskt bevarar för våra barn och barnbarn. Det räcker inte med att bara visa upp en grön fasad, vi måste vara villiga att gå längre och skapa en verklig förändring som sträcker sig bortom ytan och in i hjärtat av vår framtida planet.