Svar till insändarsvar från Erik Pelling 11/11
Beslutet i kommunfullmäktige handlade alltså om ”aktualisering” av översiktsplanen för hela Uppsala kommun. Men översiktsplanen för de sydöstra delarna är en del av översiktsplanen för hela Uppsala och Pellings kommentar till fullmäktigebeslutet, t ex att ”vi måste leva upp till avtalet med staten”, handlade just om de sydöstra delarna. Avtalet med staten bör för övrigt knappast ses som en uppgörelse med en främmande part. Som Uppsalabo kan jag bry mig både om vad som sker i Uppsala och från statligt håll. Jag är skattebetalare på båda nivåerna.
Min bedömning är fortfarande att ledande aktörer inom kommunen har som strategi att genom successiva bindningar förverkliga den extrema expansion som föreslås enligt översiktsplanen för den sydöstra delen. Bindningarna kan vara kognitiva (det vill säga tankemässiga), emotionella, sociala, juridiska eller fysiska. Man kan tala om de ”successiva bindningarnas princip” där olika bindningar/låsningar läggs till varandra för att uppnå önskade resultat. Det kan nämnas att detta har diskuterats i en studie av Donald Ericsson och undertecknad ”Översiktlig planering i Uppsala kommun 1951-1972” (Statens råd för byggnadsforskning R55:1974)
Att sammanställning av remissyttranden saknas skapar problem. Kan man tänka sig en preliminär sammanställning som ett första steg? Sen vill vi gärna höra hur Erik Pelling förhåller sig till inkomna synpunkter. Handlar det om en kognitiv och emotionell låsning eller viss öppenhet för alternativ som skiljer sig från extrem expansion?