Både verkligheten och statsvetenskaplig forskning visar att den politiska styrningen, av landstingen och regionerna, är nästan obefintlig.
Ett exempel som bevis på detta är UNT:s artikel 22 augusti om Akademiska sjukhuset. I artikeln informeras vi läsare om följande:
”80 miljoner kronor. Så mycket har Akademiska sjukhuset gått back i sommar.” Det felaktiga i informationen är att det inför oss medborgare alltid är ett politiskt organ, som är ansvarigt. Felet är inte tidningens, enär synsättet är sanktionerat av de politiska beslutsfattarna.
”Nu får sjukhuset i uppdrag att ta fram en ny styrmodell för att lösa pengakrisen.” Nej det är inte sjukhuset, som ska ta fram styrmodell. Däremot kan man uppdra till viss tjänsteman att framlägga förslag på styrmodell, som sedan antas av sjukhusstyrelsen.
”I maj redovisade sjukhusets ledning hur stor förlusten för Akademiska sjukhuset skulle bli under 2018.” Så sker månad efter månad, år efter år. Aktuellt tillstånd redovisas, men inga beslut fattas. Rapporten läggs till handlingarna. Vid varje rapporttillfälle måste ett av följande beslut fattas: 1. Styrelsen beslutar att inga särskilda åtgärder erfordras 2. Styrelsen beslutar att hos fullmäktige begära utökad budget för täckning av avvikelsen 3. Styrelsen beslutar om ändrade mål i syfte att minska kostnaderna.
Har beslut fattats utan tillräcklig eller oönskad effekt krävs omgående nytt beslut. Effektueras inte beslut ska självklart ansvar utkrävas.