Angeläget och nödvändigt att spara

Att säga upp lokala avtal för bland annat Borggatans gruppbostad är ett av stegen för att få budgeten i balans, skriver Peter Stenberg och Eva-Lena Larsson. (Bilden är tagen på en annan ort).

Att säga upp lokala avtal för bland annat Borggatans gruppbostad är ett av stegen för att få budgeten i balans, skriver Peter Stenberg och Eva-Lena Larsson. (Bilden är tagen på en annan ort).

Foto: JESSICA GOW / SCANPIX

Insändare2020-01-08 05:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar till insändare av  Jaana Matila och Zeynep Camuz 22/12

Som det ekonomiska läget ser ut nu och i flera år framåt är det både nödvändigt och angeläget att ta alla tänkbara steg för att komma närmare en budget i balans. Ett av dem är tyvärr att säga upp de lokala avtalen och återgå till det centralt överenskomna avtalet, bilaga J. Det innebär enligt våra beräkningar en besparing på totalt cirka 400 000 kr per år.
 

Besparingen är rimlig och relevant förutsatt att verksamheten fortfarande kan fungera på ett bra sätt. Inför ändringar i verksamheten har arbetsgivaren ett lagstadgat ansvar att undersöka vilka eventuella risker det kan innebära. Det har vi också gjort i det här fallet.
 

De lokala avtalen har gällt i ungefär ett år. Vi har jämfört den perioden med tidigare år och kan inte se att de lokala avtalen har haft några positiva effekter på sjukfrånvaron. Vi har även undersökt och jämfört bl a ekonomi och antal avvikelser och inhämtat medarbetarnas perspektiv i samband med arbetsplatsträffar. Just nu pågår också facklig samverkan för avtalet som gäller Borggatans gruppbostad. 
Vi fortsätter att prata om detta t ex på arbetsplatsträffar, och svarar förstås gärna alltid på frågor.