Allt annat än manlig idrott undantag

Jag kan inte inse att nivån av testosteron är den givna definitionen för vad som skiljer kvinnor från män, skriver Jonas Fransson

Jag kan inte inse att nivån av testosteron är den givna definitionen för vad som skiljer kvinnor från män, skriver Jonas Fransson

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2020-01-24 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Livet är underbart, speciellt nu när vi alla till slut kommer att få veta vad som kännetecknar en kvinna. Det är idrottsrörelsen, särskilt Svenska Fotbollsförbundet (SvFF), som i Internationella idrottsförbundets anda vill införa tester för vad som är en kvinna för att säkerställa rättvisa inom sporten. Det måste i sin tur innebära att de har en mycket specifik definition på vad som betecknar en kvinna och i deras slutsats handlar det om vilka nivåer av testosteron som finns i blodet. Det ni, alla ni som trodde att ni var kvinnor. Nu kan ni således ta reda på om ni har låtit er luras och egentligen är något annat, oklart vad, eller om ni faktiskt är kvinnor.

Det här är en faktisk förstärkning och konsolidering av mansnormen i den mening att så länge du inte kan bevisa dig vara något annat än en man, får du helt enkelt vara tillfreds med att vara en man, oavsett hur du identifierar dig. Vad är förlängningen? Skall vi införa könstester för bolagsstyrelser, akademiska tjänster, politikeruppdrag, hantverkare och i alla andra sammanhang där en jämn könsfördelning är viktigare är något annat? Hur kan vi ens tala om kvinnofällor och kvinnodominerade yrken innan vi har svar på att det är faktiska kvinnor som utsätts för den problematiken?

Självklart måste det vara svårt att fuska, oavsett sammanhang. Emellertid kan jag inte inse att nivån av testosteron är den givna definitionen för vad som skiljer kvinnor från män. Alla andra kvinnliga och manliga attribut är uppenbarligen otillräckliga, till och med inadekvata, för en sådan åtskillnad.

Jag växte upp i ett land där människor hade tillit till varandra och hade rörelser som drevs av individers engagemang. Idrottsrörelsens, särskilt SvFFs, tilltänkta regelverk leder i en riktning bort från tillit och engagemang eftersom vi inte längre tillåts att lita på varandra. Jag är medveten om att idrottsrörelsen själv manar till försiktighet. Frågan måste självfallet vara tillåten att diskuteras. Den motfråga som kan ställas är om vi skall se den manliga idrotten som den normala medan all annan idrott väsentligen skall klassas som undantag till vilken en måste kvala ner till?