Jag fylls av ilska och förtvivlan när vår stadsminister och hennes försvarsminister fortsätter att upprepa de välkända fraserna "vår alliansfrihet har tjänat oss väl".
Ordet "alliansfri" låter bedrägligt positivt - men det är ett annat sätt att säga "ensam". Vi vet heller inte om alliansfriheten/ensamheten tjänat oss väl. Den har aldrig prövats på allvar. Vi har haft tur. Att vi undslapp andra världskriget hade inte med alliansfrihet/ensamhet att göra. Danmark, Norge och Finland, liksom de baltiska staterna, var också "alliansfria". Vad hjälpte det dem? Vi klarade oss tack vare att Nazityskland fick vad de ville ha av oss ändå, utan att behöva lägga resurser på att ockupera oss.
Ukraina var "alliansfritt" den 24 februari. Hur mycket hjälpte det? Många länder, inklusive Sverige, skickar nu visserligen lite vapen, lite hjälmar och några fältransoner (!), men lämnar åt de tappra ukrainarna att själva, med sina liv, försvara sitt land (och oss) mot en skoningslös fiende.
När Zelenski nu vädjar om hjälp (flygförbudszon) att hindra ryska bombningar av civila blir svaret från NATO: "- Det här är inte vårt krig." Det är samma svar som Magdalena Andersson och Peter Hultqvist kan räkna med att få om de de idag, eller imorgon, skulle be om hjälp och skydd.
Sverige måste nu, givetvis allra helst tillsammans med Finland, ansöka om fullt medlemskap i NATO. För oss, för våra barn och för en framtid i frihet.
Alliansfri är samma sak som ensam
Ukraina var "alliansfritt" den 24 februari. Hur mycket hjälpte det? Det frågar Johan Mörner i sin insändare.
En man vid ett förstört hus i byn Horenka, nära Kiev.
Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.