Frågan är om man ska bli förbannad eller mycket förbannad när man hör talas om att 97-åriga Britta Ågren nekas plats på äldreboende. Klart som korvspad att hon ska få en plats i ett för henne anpassat äldreboende i den så kallade äldrevänliga kommunen. Äldrenämndens ordförande menar att vi måste ha rättssäkerhet och att individens behov ska styra och att kommunen inte kan bevilja plats åt personer som inte uppfyller kraven!
Är man nästan 100 år, inte kan gå själv, har problem att röra armarna och lider av ensamhet och inte beviljas en plats. Vem får då en plats? Skam går på torra land brukar det heta, omvandla nu blixtsnabbt en av de 100 lediga platserna i särskilt äldreboende och ge denna dam en plats omgående. Äldrenämndens ordförande säger att ”om vi skulle säga ja till personer som inte uppfyller kraven så frångås praxis!” Läs mellan raderna och frångå praxis och gör om regelverket.
Det börjar luta åt att äldrenämnden delar ut en lott när man fyller 100 år och sedan får man hoppas på att man inte drar ”Svarte Petter”. Ändra också regelverket så att man inte behöver vara döende när en plats beviljas och att vistelsetiden blir längre än nu. Skärpning!
Oviljan att hjälpa denna 97-åriga dam Britta Ågren innebär att äldrenämndens ordf bör avgå tillsammans med 1:e vice ordf. Äldrenämnden bör också snarast be om ursäkt och ordna en plats på en gång. Platser finns att disponera om man vill! Som skattebetalare och f.d kommunalråd skäms jag över hur äldrenämnden agerat.