Jag har jobbat som undersköterska på flera äldreboenden och tycker att ”den nya äldreomsorgen” som det pratas om borde innefattas av tre M. Mat, medicin och meningsfull vardag. Som det ser ut idag består den i stort sett bara av mat och medicin, utöver omvårdnaden. Det handlar med andra ord mer om förvaring. Många på dagens äldreboenden är äldre och sjukare än förr och har större omvårdnadsbehov. Därmed behöver de också hjälp att ta sig för saker. Vi har ju alla behov av finna mening i vardagen och ha något att göra. Få röra på oss, komma ut i friska luften och ägna oss åt våra intressen, i den mån det går. Att få en lugnande tablett istället är inte en lösning, men det dämpar symptomen på oro och tristess.
Anledningen beror ofta på personalbrist, dålig ekonomi, dålig statuts, otydligt samarbete mellan yrkesgrupper inom verksamheten, inrutade rutiner som är svåra att ändra och otillräckligt ledarskap. Det behövs också större insyn utifrån, samt att de med maktposition jobbar på golvet ibland, för att få en tydligare känsla av hur det fungerar. De boende får ofta ”sitta av” sina dagar framför teven i dagrummet medan personalen gör annat och samtidigt sliter ut sig. Arbetet inom äldreomsorgen är tungt, stressigt och med mycket ansvar. Man vill kunna lämna arbetsdagen med gott samvete och inte känna sig otillräcklig.
Att tillbringa sina sista år på äldreboende borde få vara en fin tid, förgylld med lite guldkant och anpassat efter var och ens behov. Vad har man tyckt om att göra tidigare? Vad har man möjlighet att göra idag, utifrån sina förutsättningar? Jag är säker på att de boende vill göra annat än tillbringa sin sista tid framför skärmen.