Det är förvisso inte lätt att göra justeringar i ett komplicerat pensionssystem. Icke desto mindre är det angeläget att tillgodose krav på förbättrad ekonomisk standard för en grupp, som är särskilt missgynnad. En sådan är en stor grupp äldre kvinnor. Men även en grupp, dock mindre, äldre män lever med låg ekonomisk standard. Skillnaderna mellan män och kvinnor gäller ensamstående, eftersom sammanboendes ekonomiska standard utgörs av en sammanräkning av inkomsterna.
Vad menas då med låg ekonomisk standard? Statistiska Centralbyrån, varifrån uppgifterna är hämtade, använder definitionen 60 procent, och lägre, av medianinkomsten. (Med medianvärde menas det värde som överskrids av lika många som det underskrids av.) Andelen kvinnor, 65 år och äldre för vilka detta gäller är 34 procent. Motsvarande siffra för män är 24 procent. I gruppen 80-åringar lever 37procent av kvinnorna och 23 procent av männen med låg ekonomisk standard. Då denna orättvisa, ja diskriminering, läggs till andra former av diskriminering av äldre framstår behovet av förändring som än mer angeläget.
Visserligen har många pensionärer fått en höjning av pensionen i år, men de mellan cirka 350 och 850 kronor det handlar om, äts upp av prisökningar på el, bränsle och mat. Höjningen måste ses som en kompensation, men innebär knappast någon standardhöjning för en stor grupp seniorer, som gjort sig förtjänta av annat än låg ekonomisk standard.