Så fort finansieringen av välfärden tas upp med politiker nuförtiden är ett mantra att ”vi måste få de äldre att arbeta längre”. Ja, det är väl bra att låta de som kan och vill få fortsätta arbeta efter den normala pensionsåldern och ta tillvara den enorma erfarenhet som åldersrika besitter. Men varför tar man aldrig upp den andra ändan av arbetsmarknaden?
Under de senaste 25 åren har åldern för inträde på arbetsmarknaden förskjutits cirka åtta år, mer för kvinnor än för män. Vi har alltså förlorat åtta åldersklasser av friska unga arbetande och skattebetalande medborgare. De har i stället blivit en kostnadspost i samhällsbudgeten, inte minst genom studiebidragen. En svensk studerande tar två år längre tid på sig för att avlägga en kandidatexamen än OECD-genomsnittet!
Välfärden knakar i många hörn och behöver tillföras resurser när befolkningen växer. Här finns en potential som kan både sänka kostnader och öka skatteunderlaget.
Vad gör ni politiker för att de unga skall komma in tidigare på arbetsmarknaden?