– Kommentar till insändare av Kerstin Haglund 31/8
Smak- och luktsinnet försämras ju äldre man blir. Det är framför allt luktsinnet som har betydelse för smakupplevelsen och förmågan att känna lukter förändras påtagligt med åldern. Detta medför att maten blir smaklös och de äldre känner inte igen sin favoriträtt; ”Maten smakar inte likadant som förr” (Lövenstam 2011 Livsmedelsverket Rapport 3).
Äldre har svårare att identifiera olika lukter och skilja dem åt, tröskeln för att uppleva och identifiera smaker korrekt höjs med åldern. För att göra maten mera smaklig behöver den kryddas ordentligt och tillsättas smakförstärkare. En näringsrik kost är naturligtvis viktig men den behöver även vara inbjudande med rätt smak och utseende. Det är viktigt att rätten känns igen. Livsmedelsverket har skrifter om näringsriktig kost för äldreboende.
Sveriges kommuner och Landsting (numer regioner) har även riktlinjer med åtgärder för att förebygga undernäring, där anges ”kost som håller hög sensorisk kvalitet och fyller de nationella kvalitetskraven på innehåll av energi och näringsämnen och som kan anpassas efter olika medicinska eller individuella behov och önskemål”.
Jag antar att detta finns med i utbildning av personal vid äldreomsorgen. Förutom åldrandets effekter på smak- och luktsinnet påverkas dessa även av läkemedel som i sig kan smaka illa ger förändringar i hur smaker och lukter upplevs. Detta problem är svårare att komma åt, då läkemedel behövs, än att ge maten en förstärkt smakupplevelse.