Förutom att vi i Sverige är historiskt friska till den grad att man allmänt påstår att 70 är det nya 50 är helt fantastiskt, så verkar det som dagens pensionärer är kapabla till en livsstil som historiskt var förbehållna ungdomar - resor, sessioner på gym, konsultuppdrag, cykla Vättern runt, delta i Vasaloppet mm. När samhället hotas stiger försvarsviljan även hos pensionärer.
Tänk en grupp som känner sig och mår som en femtioåring som inte behöver inte ta ledigt från jobbet, har större möjlighet att anpassa sitt schema och har massor av erfarenheter.
Upprymd av försvarsvilja och mod skickar jag därför in en ansökan till att ställa mina kunskaper till förfogande till försvarsmakten och Hemvärnet. Svaret med vändande post, var lite nedslående:
"Tack för att du sökt till oss. Tyvärr är du lite för gammal för att vi ska kunna ta in dig. Maxåldern för tjänstgöring är 70 år och vi tar inte in någon över 65 och i princip ingen över 60."
Förståeligt har försvaret fullt upp i dessa dagar, men missa inte Bataljon 60+!.
Mitt förslag är att:
* Se över rutinerna, se möjligheterna med 60-plussarna, något kan vi väl göra för Sverige och försvaret: köra lastbil, vakta någon grind, sopa hangarer?
* Att vid avslag, hänvisa gärna till andra frivilliga samhällsorganisationer som stöttar landet vid kris.