Vi Uppsalabor har aldrig tillfrågats om att bygga en förstad med 33000 bostäder i södra staden och en mångmiljardsatsning om 17 km spårväg. Det var redan klappat och klart när vi fick information. Därför är det rimligt att begära ett större inflytande för oss som bor här om det som skall ske, särskilt som vi berörs extremt ekonomiskt under många decennier.
Skribenten har inte uppfattat att samtliga partier, utom C och UP, röstat för fyrspårsavtalet med staten som möjliggjort de gigantiska planerna i södra Uppsala. Inte heller frågan om spårvägen har uppfattats av skribenten; så länge L var för sin motion om att stoppa spårväg till förmån för långbussar/BRT (Bus Rapid Transit) fanns inget motiv för en folkomröstning i den frågan.
Därför blev den överordnade frågan om den långsiktiga planeringen, Översiktsplanen (ÖP), viktig att låta väljarna ta ställning till i en folkomröstning: Vill Uppsalaborna bygga koncentrerat, högt och tätt i staden eller varsammare, lägre och utspritt i kommunens kransorter längs Ostkustbanan (Storvreta, Skyttorp och Vattholma) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?
Om UP lyckas i sina ambitioner med ökat lokalt inflytande för medborgarna fruktar många av de traditionella partierna att försvaga sina plattformar för maktutövning. Så även om vissa oppositionspartier håller med i sak om folkomröstningen, så har de gått till kraftigt angrepp.
Det generella föraktet för direktdemokrati i form av rådgivande folkomröstningar är en följd av att makteliten inte vill dela med sig av sitt inflytande. Representativiteten har blivit en "helig ko" i Sverige.
Det har resulterat i att oerhört omvälvande och extremt långsiktiga beslut avgörs i slutna rum av en elit som kräver och får "röstboskapens" lojalitet, påverkade av yrkeslobbyister med särintressen hos storexploatörer. Det begränsar demokratin och medborgarnas insyn, och hämmar den fria företagsamheten. På detta område inom politiken borde den undersökande journalistiken göra en ordentlig arbetsinsats.