Hundratusentals äldre, cirka 41 procent av hela pensionärskollektivet på cirka två miljoner, sitter ensamma i sina bostäder. De får besök av hemtjänsten, som snabbt kastar in ett både för öga och mage osmakligt matpaket att värmas. Inget socialt liv.
Varför finns det inte äldreboenden som förr, med sällskapsrum där de äldre kan umgås, där var och en har sitt rum, så stort att det finns plats för två personer, och inte särar på äldre som delat ett helt liv med motiveringen att den ena parten inte är tillräckligt dålig.
För att få en plats i äldrevården måste man vara så dålig att man har ena benet i graven.
Politiker, tala inte om valfrihet i äldreomsorgen! Det finns ingen valfrihet när det är biståndshandläggare som bestämmer, med stöd av myndigheter, för att spara pengar – dumdristigt och kortsiktigt.
Med vad ovan tecknats menar jag att valfrihet i vård och omsorg inte finns.