Lars Mattsson trivs bra i sin prydliga lägenhet längst upp i huset i Fyrislund. Nybyggnationerna på andra sidan gatan har inte stört farligt och träden på andra sidan huset kommer att stå kvar. Hit flyttade han för några år sedan när huset i Vattholma blev för stort.
Efter sju års skolgång började Lars Mattsson som springsjas på Konsum i Vattholma innan han fick jobb på gjuteriet på Vattholma bruk. Där fick han känna på livet i två-skift vid tillverkningen av slangklämmor. Under några år jobbade han sedan som vaktmästare på Lenagården innan han fick anställning vid park- och idrottsförvaltningen i Uppsala där han skötte om buskar, träd, rensade ogräs och klippte gräs under tio år.
De sista åren innan pensioneringen arbetade han som skolvaktmästare i Ärentunaskolan i Storvreta men avslutade yrkeslivet några år innan 65-årsdagen för att stödja sin fru som blev sjuk.
– Det har varit mest vaktmästartjänster jag haft. Jag har haft svårt för att skriva. Om de begreppen funnits på den tiden hade man nog sagt att jag hade dyslexi. Men siffror och räkenskaper är roligt och det är jag ganska bra på, säger han.
Det är bra det, för han är kassör i Svenska kommunalpensionärers avdelning i Uppsala och engagerar sig mycket i föreningen som anordnar månatliga tillställningar med underhållning och tillfällen att träffas.
Dessutom är Lars kyrkvärd, en syssla han började med i yngre år i Lena kyrka när hans pappa blev sjuk och Lars fick rycka in. Nuförtiden sköter han uppdraget i Årstakyrkan.
Under hela sin yrkesverksamma tid har Lars Mattsson varit fackligt aktiv, först i Metall, sedan Kommunalarbetareförbundet och nu Svenska kommunalpensionärers förening. Dessutom har han haft förtroendeuppdraget som nämndeman och suttit i tinget.
– Jag är hjälpsam och plikttrogen. Det är det roligt att vara. Jag tycker att jag är bra på att ta hand om människor. Jag är försiktig och känner mig för, men tvekar inte att ta kontakt, säger han.
Dagarna är ofta fulltecknade, även om Lars Mattsson trappat ned på engagemangen efter en ”tia”, en liten stroke, när han befann sig på vandring i Funäsdalen.
– Det blev helikopter till Östersund och en vecka på sjukhuset där, berättar Lars. Nu håller jag aktiviteterna på en lagom nivå.
Intresset för resor har mest fört honom norrut, favoriterna är Funäsdalen och Flatruet, men också Fjällvattnet och Tännäs när barnen var små. Jokkmokks marknad, ishotellet och Lapporten har Lars Mattsson inte heller missat, vilket några tavlor med lokala konstnärer vittnar om.
– Jag har åkt Hurtigruten också, det var en härlig upplevelse, och inte så krävande. Jag fastnade riktigt för Lofoten, för miljön och naturen. Dit skulle jag gärna åka igen, säger han.
De senare åren har det blivit mest bussresor, bland annat till Jotunheimen, och nu planerar han och en vän att åka mot Västkusten och ”Taubes Bohuslän” till våren.
– Sedan digitaliseringen av kameror har jag fotograferat allt mer, berättar Lars och visar åtskilliga tjocka fotoalbum med dokumentation från resor ända i norr till söder.