I mars 2020 brakade pandemin ut i Sverige och hela samhället sattes på paus. Så gjorde också seniorgympan på Ramunds träffpunkt i Uppsala som stängde ner sin verksamhet. Men med stor uppfinningsrikedom och jäklar anamma tog två radhusgrannar saken i egna händer och fortsatte med passen – utomhus och på smittsäkert avstånd.
– Vi fick gympaprogram och musiklista från ledaren på Ramund. Och så ställde vi en högtalare på staketet mellan min och Sörboms tomt så att vi kunde vi fortsätta motionera tillsammans men med avstånd, berättar Kersti Renström, som också står för sammanställningen av den årstidsanpassade musiken som varierar efter säsong.
I vått och torrt har de motionerat, tre gånger i veckan, en timme åt gången. Först en halvtimmes gympa, sedan dryck och prat och som avslutning en kvarts stretch- och avslappning. Det är bara ett par tillfällen som de varit tvungna att ställa in, en gång på grund av 32-gradig värme, den andra på grund av isande kyla. Vid regn har markiserna fällts ut och vid snö har altanerna skottats av.
Franska toner börjar strömma ur högtalaren när alla intagit sina positioner. Det är dags för uppvärmning till "Il est cinq heures, Paris s'éveille" med Jacques Dutronc. "Klockan är fem, Paris vaknar" – det är dags för kroppen att göra det också. Musiktemat är noga utvalt, i början på april firar gympagänget nämligen tvåårsjubileum med en resa till Paris.
– Lena Kåreland, författaren i vårt gäng, kom nyligen ut med boken "Franska flanörer" där man får följa kända franska författares strövtåg i Paris. Vi har förstås alla läst den och blev så begeistrade att vi ville resa dit med Lena som guide, säger Kersti Renström.
Två dagar efter förslaget var resan bokad.
Från början kände inte alla varandra, men under gympapassens vätskepauser har en fin vänskap vuxit fram. Med psykolog, litteraturvetare, statistiker, bibliotekarie, filosofilärare, psykoterapeut och naturvetarlärare i gänget finns gott om samtalsämnen. De flesta är också engagerade i Senioruniversitetet i någon form.
– Äldre människor mister oftast vänner, men vi har fått fler. Alla har så mycket att bidra med, från olika håll, men i grunden är vi alla kulturtanter, säger Kersti Renström.
– Och en kulturgubbe, min gubbe, fyller Karin Sörbom i.
Gympan har under de två år som gått betytt så mycket mer än bara motion.
– Passen har varit och är en avledning från allt det jobbiga som pågått runtomkring. Vi har delat bekymmer och tröstat varandra när livet varit tungt. Vi månar om varandra, det är många sms som skickats. Gympagruppen är väldigt viktig och vi vill inte vara utan den nu, säger Gunilla Ellenius.
Det är dags för styrketräning och hantlarna plockas fram. Dag Sörbom har en variant med petflaskor fyllda med vatten och grus – allt noga uträknat för att få rätt vikt.
– Först lånade vi hantlar från Ramund. Sedan gjorde vi egna när vi inte fick tag på några i butikerna. Allt var slutsålt, säger Ingrid Frenning som använder sig av enlitersflaskor fyllda med vatten.
Passet börjar lida mot sitt slut och en fransk cancan höjer både tempo och humör rejält hos gympagänget. När musiken tystnar tas dryck fram och alla slår sig ner en stund innan den avslutande stretchingen tar vid. Snart firar gympagänget i Paris.