Yrkesvalet dröjde för ny lärare

Nu reser hon tillbaka till Addis Abeba.
Det är inte så dumt att fylla 50 år. I alla fall inte om året innehåller så mycket som det gör för Lotta Pettersson som i år hunnit med att hoppa fallskärm, köpa sommarstuga och planera safari i Tanzania.
- Att fylla 50 tycker jag egentligen är lite "jaha". Men det är en bra chans att få överraskningar och göra roliga saker, säger Lotta Pettersson.
Vägen till det liv hon lever i dag, som lärare på Olandsskolan och tillsammans med maken Stefan och hunden Gilbert i ett stort hus i Alunda, har varit krokig och brokig. Redan som 16-åring hoppade hon av gymnasiet hemma i Stockholmsförorten Skogås och flyttade till Knivsta för att börja jobba på en schäferkennel.
- Jag var så trött på skolan och hade hjälpt familjer med hundar redan innan. Så det var förstås pirrigt men skönt att hitta något som jag ville göra.
Arbetet på kenneln ledde till en rad olika jobb inom jordbruket. Från ansvarig för 30 kor på en mjölkgård som 18-åring till lantbruksskola, vidare till en mjölkgård i Lagga och sedan till arbete som avbytare på flera olika gårdar.
- Lantbrukare behöver också ha semester men korna måste mjölkas varje dag, året runt.

På skolan i Jälla hade hon träffat blivande maken Stefan. Där bosatte hon sig till sist. Det var också där som hennes liv tog en ny vändning för första gången när hon var hemma med första barnet, Therese.
I stället för att gå tillbaka till jobbet som avbytare inom lantbruket valde hon att ta sig an barn till dem som bodde på lantbruksskolan och arbeta som dagbarnvårdare.
- Lantbruk är tungt och skitigt, fysiskt påfrestande och man har arbetstider som inte passar när man har egna barn. Jag upptäckte att jag trivdes väldigt bra med ungarna.
Jobbet som kommunal dagbarnvårdare fortsatte hon med efter flytten till Alunda och ända fram till för fem år sedan, då hon bestämde sig för att utbilda sig till lärare.
- Jag ville fortsätta att jobba med barn men ville inte pensionera mig som dagmamma.
Och inom läraryrket kommer hon att stanna.
- Nu har jag hattat färdigt.
Som examensjobb på lärarutbildningen valde hon och en kurskamrat att göra en jämförelse i synen på matematik mellan två klasser i en skola i Alunda och två klasser i en skola i Addis Abeba i Etiopien. Det var där och då som kärleken till det etiopiska folket etablerades.
- Att komma från ett av världens rikaste länder till ett av världens fattigaste var en stor upplevelse. I skolan som jag besökte gick det 5 000 elever, 2 500 på morgonen och 2 500 på eftermiddagen. Klassen jag studerade var "liten" och hade bara 58 elever. Normalt hade klasserna uppåt 80 elever, där kan man tala om "lärartäthet".

Kurskamratens pappa kommer från Etiopien och de två studenterna blev varmt mottagna av släktingar till honom.
- Man kom in i kulturen på ett helt annat sätt, vi kände oss så otroligt fint bemötta och välkomna överallt. Det var hur tryggt som helst och jag kände mig aldrig orolig eller hotad.
Beslutet att resa tillbaka kom direkt och nu, efter fem års sparande, är det dags. Hon och maken Stefan flyger till Tanzania för att först åka på safari och sedan resa vidare till Zanzibar och därefter till Addis Abeba.
- Fyra dagar på Zanzibar, det blir vårt livs första solsemester.

Yrkesvalet dröjde för ny lärare

Efter besöket på skolor i Etiopien för fem år sedan förändrades Lotta Petterssons fokus i livet.- Hjärtat blev kvar där nere.