Efter körfostran i Domkyrkans gosskör och Akademiska kören i Stockholm fick han betydelse för utvecklingen av den blandade körsången i Uppsala, dels genom att 1957 starta Madrigalgruppen, vilken som namnet anger ägnade sitt huvudsakliga intresse åt renässans- och tidig barockmusik för kör. När Folke Bohlin, sedermera professor i musikvetenskap i Lund, 1957 tog initiativ till bildandet av ”Norrlands nations musikverksamhets blandade kör”, som några år senare bytte namn till Uppsala Akademiska Kammarkör, UAK, var Yngve självskriven som medlem från början.
Han var även ledamot i den allra första inprövningsnämnden i slutet av oktober samma år, och fick därmed nöjet att välkomna sin blivande hustru, Margareta, till kören från dess start. Hans eget skötebarn, Madrigalgruppen, leddes av Yngve men sjöng utan dirigent och alltid utantill. Gruppen framträdde tre till fyra gånger per år i Uppsalatrakten och erhöll positiva recensioner i UNT. Den fortlevde till 1964. Flertalet medlemmar var också med i UAK och fortsatte sedan att sjunga där. Yngves välklingande förstabas var omgående en stöttepelare i UAK och förblev så med några avbrott till 1977, då han ville fortsätta att enbart ägna sig åt spela violin, bl a i kammarmusikkollektivet ”Lördagsmusiken”. Körsång i goda vänners lag var alltid ett stående inslag i Yngves och Margaretas hem. De sista årens sviktande hälsa hindrade hans fortsatta aktivitet både som violinist och som körsångare.
Alla sångare och musikanter som haft förmånen att utöva musik tillsammans med Yngve saknar honom och minns honom med glädje och tacksamhet; han bidrog till vår livskvalitet.