När Felix Söderström började läsa på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm sattes ett foto på honom upp i skolans studentpub.
– ”Servera ej”, stod det på bilden, säger han med ett leende.
Så vitt han vet är han högskolans yngsta elev, och det är han van att vara. Ända sedan högstadiet har han varit två år yngre än sina studiekamrater.
– Det sprider sig ganska fort att man är yngre men folk verkar inte fästa så stor vikt vid det vilket är ganska skönt. Det är lärarna som fortfarande kan bli lite överraskade när de ser på klasslistan att jag är -95:a.
I och med hans språkliga formuleringar och ordval får man lätt intrycket att Felix är äldre än vad hans födelsebevis uppger. Men då och då dyker små tecken upp som antyder hans sanna ålder, som när en och annan svordom slinker igenom i hans välformulerade meningar, eller när han lägger en sockerbit i kaffet och själv konstaterar att:
– Än är jag inte vuxen.
På Tekniska högskolan läser Felix farkostteknik, och han berättar att hans teknikintresse väcktes tidigt. Under barndomen låg det alltid ett nytt exemplar av tidskriften Illustrerad vetenskap på soffbordet som han gärna plöjde igenom. En annan favoritsysselsättning var, inte helt oväntat, att bygga och designa med lego. Och när det var dags för två år äldre storebror Max att börja skolan ville Felix hänga på.
– Jag var avundsjuk på honom och mina föräldrar tröttnade nog på mitt tjat för de lät mig börja skolan ett år tidigare.
På högstadiet var det återigen dags att skippa ett skolår. Då hoppade Felix över årskurs 7.
– Det har aldrig varit ett stort problem att vara yngre, jag har haft ganska lätt att smälta in. Däremot var det ganska svårt att hoppa över ett helt år av franska!
När inriktningen Design och innovation togs bort från teknikprogrammet som Felix läste på Högbergsskolan i Tierp, bytte han skola till Forsmark. Detta ledde till att han som femtonåring flyttade hemifrån, till en studentkorridor och senare en delad studentlägenhet i Forsmark. Nu bor han i en etta på Södermalm i Stockholm.
– Det är en väldig omställning från att alltid ha haft folk omkring sig. På ett sätt är det skönt och på ett sätt tråkigt. På kvällen när man inte har något att göra är det inte bara att knacka på dörren bredvid. Det saknas.
En timme om dagen ägnar Felix åt studierna när han är hemma. Vännerna finns numera inom 20 minuters avstånd och annars får tv-spelet stå för underhållningen. Mamma Lotta, som arbetar i Stockholm, övernattar dessutom hos sonen med jämna mellanrum. Men även om hon inte gjorde det skulle matlagningen i hushållet inte stå och falla.
– Matlagning är ett intresse som jag alltid har haft. Jag försöker laga ordentlig mat hela tiden, och det brukar bli ganska okej. Mamma tycker att det är väldigt kul att laga mat och när jag var yngre stod jag mycket i köket med henne och hjälpte till.
Trots att varken städning eller klädtvättande hör till Felix favoritsysslor ser han fram emot det ytterligare ansvar som 18-årsdagen medför.
– Det har känts lite konstigt att flytta hemifrån utan att kunna betala mina räkningar eller gå ut på krogen. I dagsläget kan jag inte ens gå in på internetbanken och kolla mitt saldo, så än så länge ser jag fram emot att få betala räkningarna. Det ska bli skönt och befriande att fylla 18, jag kommer att bli lite mer oberoende i livet.