Vivi-Ann hade en stor vänkrets från olika sammanhang där hon varit verksam. Av de vänner som finns i Uppsala är jag nog den som känt henne längst. Vi hade mycket gemensamt under livets gång och faktiskt samma födelseår. Vi lärde känna varandra på 1940-talet i samband med någon ungdomssamling inom Uppsala stift.
Sedan stiftsgården i Undersvik kommit till blev det ofta platsen vi sågs på. För oss båda betydde den kyrkliga ungdomsverksamheten mycket för vårt liv som kristna. Efter studentexamen på samma gymnasium blev Vivi-Ann folkskollärare. Vi kom med tiden båda att tjänstgöra som ungdomssekreterare i Uppsala ärkestift, Vivi-Ann i den södra delen och jag i den norra. Det blev många härliga minnen! En period kom Vivi-Ann också att tjänstgöra som konsulent i RKU, Riksförbundet Kyrkans Ungdom. Vivi-Ann hade ett diakonalt sinnelag och blev en stöttepelare i familjen och bland vänner i olika åldrar. På Samariterhemmet blev hon min efterträdare som studierektor för diakon-diakonissutbildningen.
År 1974 ingick Vivi-Ann äktenskap med Erik Grönqvist, kyrkoherde i Bergsjö. Det blev några lyckliga år som prästfru med stort engagemang i församlingsarbetet och familjen. Efter makens död kom Vivi-Ann återigen till Uppsala, lärartjänst och kyrkligt engagemang. Samariterhemmets styrelse utsåg Vivi-Ann till direktor. Då lät hon sig också vigas till diakonissa. De kommande åren blev fyllda av viktiga insatser för institutionen och som stöd till de många kårmedlemmarna. Särskilt minns vi i diakoniss- och diakonkåren iståndsättandet av Mariehem i Marielund på Vivi-Anns initiativ. För att stärka kårgemenskapen arrangerades studieresor flera gånger till värdefulla mål och med bieffekten att lära känna varandra bättre.
Vi minns nu med tacksamhet och glädje vår syster Vivi-Ann.