Klimatengagerade Kajsa Kramming kommer gående ledande en cykel.
– Men det är min sjunde sedan jag flyttade till Uppsala för 20 år sedan. Man får inte fästa sig för mycket vid dem, säger hon.
Engagemanget för miljön har hon haft ungefär lika länge som hon har varit Uppsalabo. Året innan hon kom till stan för att börja studera gick hon Röda korsets folkhögskola i Mariefred och det var där intresset väcktes.
Inte blev det mindre under hennes studier till gymnasielärare i geografi och samhällskunskap och 2012 var hon med och grundade uppropet Föräldravrålet.
– Det var en person som kontaktade mig och frågade om jag ville bli talesperson, berättar Kajsa Kramming, som på den tiden hette Nerdal i efternamn och förekom flitigt i media i samband med att uppropet startades.
De vrålande föräldrarna vill få politikerna att prioritera klimatfrågorna och jobba för att inte kommande generationer ska behöva leva på en planet som har utsatts för klimatförändringar som inte går att rätta till.
Kajsa Kramming har bland annat varit med och jobbat med en nysläppt film, Klimatfällan som är en travesti på tv-programmet Lyxfällan.
– Privatpersonerna som slarvar med ekonomin är utbytt mot politiker som slarvar med klimatet, och bland annat lånar från sina barn. Det här kan kanske vara ett sätt att nå ut till fler.
Själv har hon en liten roll i filmen. Teater höll hon annars på med som student i Värmlands nations teaterförening ”Teater gör ont”.
– Nationen var verkligen som ett andra hem för mig. Jag jobbade mycket i köket, skötte uthyrningar och tog hand om recentiorer, säger Kajsa Kramming som kommer från Stockholm och Kungsholmen, men som känner sig som en värmlänning i själen.
Efter att ha jobbat 13 år som gymnasielärare, först på Linnéskolan tills den lades ned och senare på Lundellska skolan, Skrapan, började hon för två och ett halvt år sedan en forskarutbildning. Den utbildningen är en del av satsningen Lärarlyftet. Hennes klimatengagemang har gått igen även i forskningen och i våras skrev tog hon licentiatexamen på ett arbete om elevarbeten i hållbar utveckling.
– Eleverna har haft en workshop där de ska konsumera ett par jeans och sedan följa dem från vaggan till graven. Sedan har jag analyserat deras redovisningar, berättar hon.
Det Kajsa Kramming har kommit fram till i sin studie är att många elever är bra på att komma med problematiseringar om saker som är skadliga för miljön. Däremot kommer de inte in på frågor som vem som har ansvar för problemen och hur problemen kan lösas. De har i regel heller inte förmågan att koppla ihop att något är skadligt för miljön och att det därmed är skadligt även för människan eftersom vi är en del av miljön.
Hur bra är våra gymnasieelever på geografi och samhällskunskap?
– Ur ett lärarperspektiv tycker jag att de är bra på att föra resonemang och göra analyser. Det övar vi mycket på i svenska skolan och jag tror att det har bidragit till att vi har mycket innovativt tänkande i samhället. Men de är inte lika bra på problemlösningar.
Kajsa Kramming skulle helst vilja att eleverna hade mer kritiskt tänkande och ifrågasatte mer vad läraren sa åt dem att göra.
– Men det hade ju aldrig funkat att göra så när jag gick i skolan. På det sättet är jag jätteglad att jag undervisar i dagens skola och inte den jag själv gick i.
I höst börjar Kajsa Kramming en doktorandtjänst, och sin framtid ser hon snarare vid universitet än i skolan. Men hon saknar den dagliga kontakten med eleverna.
– Det är en grupp som står för mycket ärlighet och rättframhet och som tar in och reflekterar, säger hon.