– Allt handlar om att vara nära sig själv i det man gör, ett ifrågasättande, en utmaning och en sårbarhet.
Vi ses i en hotellobby på Södermalm i Stockholm. Magnus Krepper gör en ganska obemärkt, lite blyg, entré med mössan djupt neddragen över pannan. Genom åren har han varit mycket tveksam till att ställa upp på intervjuer. Så även denna gång.
Samtidigt är han en man som gillar att flytta de egna gränserna och har lätt för att ge sig hän saker utan att bry sig om andras åsikter. Så var det när han som tioåring fick en trollerilåda och gav sig sjutton på att klara alla magiska trick och fingerfärdigheter. Eller när han några år senare bestämde sig för att föra in dansen i sina trolleriföreställningar.
Magnus Krepper växte upp i Norrköping som är en typisk arbetarstad.
Hur var det att som ung kille att börja dansa?
– Jag hade några kompisar med mig, men vi var ju verkligen i minoritet. Samtidigt har jag alltid haft en stark integritet och varit trygg i mig själv. I slutänden handlar allt om att vara nära sig själv i det man gör. Det är det som är det stora tricket.
I dryga tjugo år har utgångspunkten ändå varit skådespeleriet. En snabb genomräkning landar på ett tjugotal pjäser och föreställningar och cirka femtio filmer och tv-serier. Flera gånger om har han hyllats för sina insatser, bland annat i filmen "Mun mot mun" där han fick en Guldbagge.
Under våren är Magnus Krepper tillbaka i SVT-serien "Innan vi dör" där han spelar polisen Björn. Annars har han den senaste tiden mestadels jobbat i Tyskland. Fem produktioner har det blivit och fler förfrågningar finns redan. På kuppen har han lärt sig prata tyska, från grunden, vilket han beskriver som ett riktigt hästjobb, men som också ligger i linje med hur han är.
– Jag gillar att kasta mig ut på okänt vatten. Det här var också ett sätt att komma loss lite från mig själv här hemma. Då blev Tyskland som en trampolin.
Han säger att framåtrörelsen kommer från uppväxten, både viljan ta sig ur arbetarklassens ofta trånga konventioner och en längtan efter att ta sig an nya saker. Men det är inte bara positivt. Baksidan är att han har svårt att ta det lugnt och bara vara i sig själv.
Vad som lurar bakom nästa hörn vet han ännu inte. Lite tankar finns det, samtidigt säger han att han just nu känner sig lite riktningslös och vilsen. Det betyder dock inte att alla tankarna kopplats bort, tvärtom.
– Jag kan verkligen försvinna bort, och min familj skulle nog säga att jag är ganska disträ. Men jag har sjukt svårt att sortera alla tusen tankar som finns där hela tiden. Ibland känner jag "kan jag inte bara få vara ifred, måste jag jobba med mig själv hela tiden".
– Jag skulle önska att jag kunde ta semester från mig själv ibland. Hur det ska gå till vet jag inte, men det vore sjukt skönt, säger han och skrattar. TT