Mannen på spikmattan heter Staffan Yngve och är verksam vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Förutom professor emeritus i teoretisk fysik skulle han kunna sätta fakir och politiker på sitt visitkort – om han nu har något.
Liggande på spikmattan har han fått ta emot en riktig ”rundpall” med en jätteslägga mot bröskorgen. Till saken hör att personen som svingar släggan är över två meter lång och väger dryga 100 kilo. Resultatet blir dock inte vad vi befarar. Bröstkorgen håller – till skillnad från ett av de tre betongblock à tio kilo vardera som placerats på en skärbräda ovanpå Staffan Yngves bröstkorg.
Dagens jubilar har ett brinnande intresse för folkbildning. Eller den ”tredje uppgiften”, som det heter på akademikersvenska. Det handlar om att föra ut vetenskapliga rön på ett begripligt sätt till allmänheten.
Vi har i förväg fått veta att experimentet går ut på att demonstrera skillnaden mellan ”trög och tung massa”. Något som inte är helt lätt att förklara:
– Den tunga massan mäter vi på badrumsvågen. Ju större tung massa desto mer dras vi mot jordens centrum. Den tröga massan kan vi mäta genom att se hur kroppen förflyttar sig vid en kollision med ett givet objekt. Ju större trög massa desto mindre förflyttning. Noggranna mätningar visar att tröga massan är lika med tunga massan. Med betongblock på magen har jag tillräcklig trög massa för att inte förflyttas så långt av slaget men samtidigt inte större tung massa än att jag klarar det normala fakirtricket att ligga på en spikmatta med hyggligt många spikar.
Han är född och uppvuxen i Falun. Sin värnplikt gjorde han som radiotolk, så kallad fonist, vid Försvarets radioanstalt (FRA), en civil myndighet som sorterar under Försvarsdepartementet. Hans uppgift var huvudsakligen att lyssna på militärt betydelsefull rysk radiotrafik, som sedan kunde rapporteras vidare till till FRA:s ledning. Ett slags spioneri om vi förstått saken rätt!
– Min mest spektakulära upplevelse som fonist var att följa truppernas och flygets radiotrafik i samband med invasionen av Tjeckoslovakien 1968.
Till Uppsala kom han 1963 och började bland annat att läsa teoretisk fysik. Han gjorde avbrott för värnplikten och fortsatte därefter studierna. Han disputerade 1972 och kompetensförklarades som professor för första gången 1987. Parallellt med undervisning och forskning har han under många år ägnat sig åt kommunalpolitik. Några av hans hjärtefrågor har varit full behovstäckning i förskolan och att äldre ska ha rätt till full rehabilitering, till exempel efter en stroke.
Fyra barnbarn i Uppsala tycker han är ett privilegium. På fritiden ägnar han sig gärna åt friluftsliv. Intresset väcktes redan när han var barn då han fick följa med sin pappa ut i vildmaken och fiska och spåra rovdjur. Och han är inte rädd för att sticka ut hakan när det gäller den omdebatterade vargfrågan.
– Jaktfolket har fått för stort inflytande när det gäller licensjakt på varg. Jag känner stor oro för vargstammens fortlevnad om en alltför omfattande licensjakt medges fortvarigt.
Till sist återvänder vi till experimentet på spikmattan.
– Nu ska vi se om jag överlevt säger Staffan Yngve när han försiktigt reser sig upp i sittande ställning. Publiken, bestånde av en grupp från Senioruniversitet, ger honom en rungande applåd. Om de helt och fullt förstått vad experimentet gått ut på är obekant. Särskilt som Staffan Yngve avslutar sin ”föreläsning” med orden: Det här tror ni kanske att ni begripit. Men vänta bara tills jag förklarat!