Moderaten Sofia Arkelsten har varit riksdagsledamot i tio år och är ordinarie ledamot i utrikesutskottet och Krigsdelegationen. Tidigare var hon även ordförande i utrikesutskottet.
– Det intressantaste med utrikespolitiken är att träffa människor som inte tycker som vi och försöka att hitta något gemensamt att bygga vidare på. Trots olika åsikter kommer vi ofta överens, säger hon sittande i sin grågröna soffa i sitt riksdagskontor.
Hon berättar om valet att bli vegetarian av etiska skäl och om sitt engagemang för klimat och miljö innan detta var på allas läppar; hon har varit Moderaternas talesperson för klimat och miljö.
– Jag vill rädda världen. En av mina starkaste drivkrafter är att förändra saker. Därför är jag i den här branschen. Det är så mycket som kan bli bättre.
Heltidspolitiker har hon inte alltid varit. Hon studerade juridik och fick ett juristjobb på Svensk Handel och blev därefter informationschef på Ica Sverige. Valet 2006 stod hon på en hedrande, men föga realistisk, 14:e plats på Moderaternas Stockholmslista.
Hon kom in!
– Det var mycket omtumlande att byta roll på det sättet. Att vara riksdagsledamot är som att vara franchisetagare, du jobbar under ett varumärke och måste leverera – resten är upp till dig. Det är väldigt stimulerande, även om det är trist att sitta i opposition. Jag gör mitt bästa utan att gnälla.
Därmed inte sagt att hennes politiska liv har varit en dans på rosor. Hon fick stå i skottgluggen och utstå hård kritik för en del kontroversiella uttalanden.
– Det är omskakande att befinna sig i en sådan situation. Men det är härdande och man flyttar sina gränser för vad som är normalt. Jag lärde mig hur media fungerar och också väldigt mycket om sig själv: jag är en stark person.
Styrkan har nog sina rötter i en trygg uppväxt i Stockholmsstadsdelen Hässelby. Mamma arbetade med barn med särskilda behov och pappa var fritidsgårdsföreståndare - embryot till hennes starka sociala engagemang.
– Jag var ganska glad och positiv med mycket humor, och rimligt envis. Dessutom storasyster! Det förklarar mycket hur jag är som person – ansvarstagande, rimligt omhändertagande och mån om att det ska vara rättvist.
– Mitt motto i livet är att bara göra, för det mesta går det. Inte sällan hindrar man sig själv. Det kommer från farmor, som var glad, rolig, rak och bestämd. En bra person. Jag blir väldigt glad när någon tycker att jag liknar henne.
Styrkan behövs inte bara i den politiska hetluften. För fyra år sedan gick hon ut offentligt om sitt insjuknade i multipel skleros (MS).
– Jag tror att alla människor har något som tynger. Jag har valt att vara öppen om det för att hjälpa andra och för att det är bra att vara öppen. Samtidigt lägger jag inte ut mina journaler på internet.
Den viktigaste lärdomen hon vill bjuda på är att låta bli att googla om MS. Man kan skrämmas av de värsta tänkbara konsekvenserna som då rullar upp, medan många fall kan vara betydligt lindrigare.
– Jag får mediciner två gånger om året, det är allt. Jag är dålig på att stå länge och sitter på en pall under debatter; och jag har svårt att gå långt. Men jag tränar på det och blir bättre hela tiden.
Livet utanför riksdagen består av familj, vänner, cykling (har vinterdäck) och – matlagning.
– Jag gillar att laga mat och är extremt dålig på att följa recept. Min hemliga superkraft är att svänga ihop en härlig middag av det som finns i kyl och frys. (TT)