När vi kör upp mot huset utanför Uppsala ligger en paradisträdgård som en hägring, det märks direkt att här bor åtminstone en trädgårdsälskare. Maj-Lis Pettersson står i det lagom stora torpköket och bakar.
– Jag tycker det är roligt att baka men jag ger mig inte tid till det för trädgård är så himla mycket roligare.
Hon lägger brödet i formar och sköljer av de degiga fingrarna.
– Jag tänkte att vi skulle sitta ute, det är ju så skönt, säger hon och drar på sig ett par rosa gummistövlar.
Utanför det röda huset väntar inte mindre än en 8 000 kvadratmeter stor trädgård. När Maj-Lis Pettersson och hennes make Tomas flyttade till huset 1976 fanns knappt någonting i trädgården, förutom ett par fruktträd som fortfarande står kvar. Nu finns här två stora växthus, en redskapsbod, ett gästloft, ett orangeri och självklart otaliga växter.
– Mamma säger att trädgårdsintresset började redan när jag var fyra år gammal, säger Maj-Lis Pettersson.
Trädgårdsintresset verkar ha gått i släkten i generationer. Farmodern var väldigt trädgårdsintresserad och hon ser fortfarande hennes köksfönster framför sig.
– Det var helt proppfullt med pelargoner och var så vackert på utsidan. På insidan var vissa blad lite fula och då ville jag ställa mig på en stol och försöka plocka bort dem. Så mitt intresse fanns verkligen tidigt, berättar hon.
Även pappan var trädgårdsintresserad. Han hade två stora växthus där han odlade allt från tomater till vinrankor, något som inte alls var vanligt på 50-talet. Nu har även Maj-Lis Petterssons son, Rasmus, fått upp intresset. Han studerar just nu till landskapsarkitekt, precis som hennes man Tomas en gång gjorde. De träffades på SLU när hon studerade till hortonom. I dag undervisar maken där med inriktning på växter, träd och buskar.
– Jag och Tomas är riktiga nördar när det gäller trädgård och det är tur att vi träffade varann. När vi reser besöker vi självklart trädgårdar och vi berikar och lär varandra ständigt. Nu har vi hållit ihop i 43 år.
Ibland får hon frågan om det aldrig är jobbigt med trädgårdsarbete. Svaret är alltid nej.
– Jag njuter verkligen av trädgården och ingenting är jobbigt. Det finns inget som är så utvecklande och dynamiskt som trädgårdsarbete. Trädgården förändras ständigt, nya blommor slår ut och inget år är det andra likt.
Efter utbildningen på SLU fick hon rekommendationen att disputera, men det var inget för henne. Hon ville gräva i jorden, inte i papper.
– Jag ville känna mig nyttig och kunna hjälpa människor.
Hon fick ett vikariat på upplysningsavdelningen på Statens växtskyddsanstalt. Varje år kom över tusen prover in till avdelningen med olika växtsjukdomar som skulle diagnostiseras och frågor som skulle besvaras. Hon hamnade senare på SLU igen där hon arbetade som statskonsulent fram till pensionen, 30 juni i år. Hon har med åren blivit en välkänd och prisad trädgårdsexpert, och kan svara på det mesta som handlar om växter, inte minst med tanke på åren i radio. I hela 33 år har hon varit trädgårdsexpert på Radio Uppland och 9 år för Odla med P1.
Nu som pensionär lägger hon inte yrkeslivet på hyllan utan kommer att börja frilansa.
– Jag kommer att hålla på i trädgården så länge jag orkar och tycker det är roligt. Det värsta vore väl om jag skulle börja bli dålig och få svårt att kunna ta mig fram i trädgården. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ta det.
Engagerat berättar hon om allt vi ser när vi går runt på de små gångarna i trädgården. Maj-Lis Pettersson och hennes man har försökt skapa olika rum i trädgården och samtidigt ha en mjuk övergång från skogsmiljön på andra sidan staketet.
Över näckrosdammen med guldfiskar i böjer sig en blå liten bro och i grönsakslandet sticker små blommor upp här och var, bara för att blommor är så vackra.
– Det här är vårt lilla paradis, säger hon.