Värnar sina medmänniskor

Tiden går fort när man har trevligt. Det har man när man sitter på Gertie Sandqvists balkong i Luthagen och pratar om livet i största allmänhet och hennes i synnerhet. Det har varit - och är - ett aktivt liv. Även om hon i dag tar hjälp av rullatorn och "sin älskade flexbuss" för att ta sig dit hon vill.
- Du får hejda mig för jag är en språksam person.

Hon växte upp i Vasastan i Stockholm, tog studenten vid Flickläroverket som låg vid Sveaplan och fortsatte med universitetsstudier vid Stockholms högskola (numera universitet). Resultatet blev en fil kand-examen i bland annat pedagogik och praktisk- och teoretisk filosofi som sedan kompletterades med en partiell socionomexamen.

Gymnasietiden sammanföll med krigsåren. Eleverna fick sticka knäskydd och raggsockor åt finska soldater under lektionerna och på gräsmattan utanför läroverket satte man potatis som användes vid skolmåltiderna. Duscha i varmvatten fick eleverna göra en gång i veckan på Centralbadet och på somrarna fick de arbeta på bondgårdar. Själv blev hon placerad i Värmland där hon bland annat fick lära sig mjölka.

Hennes stora teaterintresse ledde till att hon blev ledare för flickläroverkets teatersektion. Vid ett tillfälle skulle man, tillsammans med teatersektionen vid gossläroverket Norra Latin, sätta upp pjäsen En midsommarnattsdröm av Shakespeare. För en rödlockig yngling från gossläroverket blev uppsättningen starten på en mycket framgångsrik skådespelarkarriär. Han hette Erland Josephson.

Själv hade hon hoppats på rollen som Helena. Men så blev det inte. Den unge demonregissören valde en annan för rollen.
- Han var verkligen skrämmande men jag kan i alla fall skryta med att jag blivit refuserad av Ingmar Bergman.

Sin första anställning hade hon på Stockholms stads barnavårdsnämnd där hon arbetade som socialsekreterare 1947-58.
- Målsättningen med arbetet var att ingen enda människa skulle få stötas ut ur samhällsgemenskapen. Det var ju inte så lätt att leva upp till detta men det var bra att ha som inriktning.

Tillsammans med socialläkaren John Takman fick hon uppdraget att undersöka ett ungdomsgäng som låg bakom ett stort antal bilstölder i söderförorten Hökarängen - i dag ett välmående och etablerat bostadsområde. Resultatet skulle sedan avrapporteras till justitiedepartementet.
- Vår slutsats blev att det i grunden handlade om utanförskap.

Familjer med problem hade samlats i ett nytt bostadsområde vilket ledde till att ingen ville flytta dit och att det var svårt att komma därifrån. Känns det igen?
1948 gifte hon sig med studiekamraten Gunnar Sandqvist. När barnen kom blev det svårt att få jobbet med alla kvällspass att gå ihop med föräldrarollen.

Så hon sökte sig till dåvarande Skolöverstyrelsen (SÖ) där hon så småningom blev byrådirektör.
När hennes man i slutet av 1960-talet fick en lärartjänst på Skrapan i Uppsala flyttade familjen hit och köpte hus i Sunnersta. De första åren pendlade hon till jobbet i Stockholm men 1972 fick hon en nyinrättad tjänst som personalkonsulent för skolanställda i Uppsala kommun. Även nu blev målsättningen att ingen människa skulle stötas ut ur gemenskapen.
- Jag var kvar i sjutton fina år fram till pensionen.

Hennes man dog 1996. Efter femtio år av skratt och gråt och allt däremellan blev tomrummet oändligt, säger hon. I dag känner hon sig ändå lyckligt lottad. Som redan framgått har hon många intressen och stor familj.
- Mina barnbarn kallar mig sambandscentralen eftersom jag ser till att hålla sig informerad om vad de håller på med. Det är bara att ringa mig och bli uppdaterad.

Värnar sina medmänniskor

Hon är en sambandscentral för sin stora familj och har arbetat för sina medmänniskor i hela sitt liv. Nu fyller Gertie Sandqvist 85 år.