Världen väntar på Veronica
Veronica Johansson är klar med sitt examensarbete, så nu har hon bestämt sig för att ta semester och resa bort. Att resa är hennes stora passion.
Veronica Johansson grattis
Foto: Hans E Ericson
För några veckor sedan lämnade hon in sitt examensarbete i internationella relationer. Parallellt med heltidsstudierna har hon arbetat heltid, för att slippa studieskulder.
- Jag är faktiskt stolt över mig själv, men det får man egentligen inte säga i Sverige, säger Veronica
Johansson.
Nu ser hon fram emot en tids semester, och resväskan som har legat under sängen i tre och ett halvt år åker snart fram igen. Innan hon började att studera på universitetet gick resorna kors och tvärs genom Asien och Europa.
- Så fort jag slutade gymnasiet packade jag resväskan för att flänga runt i världen, och det är fortfarande min stora passion. Det är något jag har haft med mig hela livet, säger hon.
Veronica Johansson är född i Manila på Filippinerna, och hennes storasyster i Indonesien. Föräldrarna arbetade nämligen där, för en svensk hjälp- och missionsorganisation. Eftersom hennes mamma kommer från Australien pratade de engelska hemma och Veronica Johansson gick på en amerikansk privatskola i Manila.
När hon var nio år gammal och det började bli dags att åka tillbaka till Sverige fick hon gå till ambassaden för att lära sig svenska ordentligt.
- Det var en kulturchock att komma till Sverige. Jag blev förvånad när barnen i skolan tilltalade läraren med förnamn, jag tyckte att det lät fräckt. Och allt var så välpolerat här. Jag var van att gå med mamma till marknaden i Manila, där man kunde köpa grishuvuden och rå fisk, säger Veronica Johansson.
En av de stora fördelarna med Sverige framför många andra länder tycker hon är att utbildning är gratis.
- Jag är väldigt tacksam för den möjligheten. Jag är kommer från en arbetarfamilj och är den andra i familjen som har avslutat en utbildning på universitetsnivå, säger hon.
Jobbet som vårdare på ett LSS-boende tycker hon har fungerat som ett skönt avbrott från allt det en teoretisk utbildning innebär. Samtidigt har en strikt planering av tiden varit nödvändig för att hinna med både studier och jobb. Det har inte blivit mycket tid över för annat, men ett av sina stora intressen har hon inte försummat:
- På något konstigt vänster har jag hunnit med att styrketräna varje vecka. Det har varit min lyxtid. Att ta hand om hälsan är jätteviktigt, säger hon.
Valet att läsa just internationella relationer ser Veronica Johansson som en följd av uppväxten i Manila, där hon lekte med andra barn på gatorna och kom nära fattigdom och misär.
- Det som andra västerlänningar ofta bara ser på tv har jag sett i verkligheten. Jag vet att det finns stora behov och många sätt man kan göra nytta på, säger hon.
Exakt vad hon ska arbeta med vet hon inte ännu. Hon funderar på att söka en praktikplats på FN:s högkvarter i New York, och kanske ska hon så småningom söka till en diplomatutbildning i Göteborg. Ett som är säkert är i alla fall att hon vill arbeta på fältet, och inte bli "någon mossig, dammig typ på ett kontor". Uppsala planerar hon att lämna bakom sig.
- Det har varit kul att ha haft den här tiden i Uppsala, med mina föräldrar och min lillebror i samma stad, men nu är det dags att röra på sig. Det finns så många nya människor att lära känna och nya platser att upptäcka. Framtiden är ett oskrivet blad, säger hon.
Personligt
Namn: Veronica Johansson
Aktuell: Fyller 30 år den 15 februari.
Bor: I Gränby i Uppsala.
Familj: Föräldrar i Uppsala, storasyster med make
i Oregon, USA, lillasyster med make i London, lillebror som arbetar i Norge just nu.
Yrke: Har just avslutat en utbildning i internationella relationer. Jobbar som vårdare på ett LSS-boende.
Intressen: Resor, styrketräning och dans. Planerar att ta motorcykelkörkort och skulle också vilja lära sig att dyka och att hoppa fallskärm.
Om sig själv: Ger aldrig upp, är empatisk, äventyrslysten och en obotlig romantiker, värnar om sin integritet, har humor.
Motto: Livet går inte i repris.
Uppskattar hos andra: Ärlighet, uppriktighet, djup, empati, generositet med sig själva och sina resurser.
Okänd talang: Bra på att sjunga, men skulle aldrig sjunga inför andra människor, inte ens karaoke.
Läser just nu: Krig och fred av Leo Tolstoj, en bok som har fått vänta under studietiden. Sen blir det böcker av Salman Rushdie, från bokrean.
Om att fylla 30: "Jag förstår inte åldersnojan. Den är nog kulturellt betingad och har att göra med ålderssegregationen. Jag vet vem jag är och är trygg i mig själv på ett annat sätt än när jag var 20 år, så jag tycker inte alls det är jobbigt att fylla 30."
Namn: Veronica Johansson
Aktuell: Fyller 30 år den 15 februari.
Bor: I Gränby i Uppsala.
Familj: Föräldrar i Uppsala, storasyster med make
i Oregon, USA, lillasyster med make i London, lillebror som arbetar i Norge just nu.
Yrke: Har just avslutat en utbildning i internationella relationer. Jobbar som vårdare på ett LSS-boende.
Intressen: Resor, styrketräning och dans. Planerar att ta motorcykelkörkort och skulle också vilja lära sig att dyka och att hoppa fallskärm.
Om sig själv: Ger aldrig upp, är empatisk, äventyrslysten och en obotlig romantiker, värnar om sin integritet, har humor.
Motto: Livet går inte i repris.
Uppskattar hos andra: Ärlighet, uppriktighet, djup, empati, generositet med sig själva och sina resurser.
Okänd talang: Bra på att sjunga, men skulle aldrig sjunga inför andra människor, inte ens karaoke.
Läser just nu: Krig och fred av Leo Tolstoj, en bok som har fått vänta under studietiden. Sen blir det böcker av Salman Rushdie, från bokrean.
Om att fylla 30: "Jag förstår inte åldersnojan. Den är nog kulturellt betingad och har att göra med ålderssegregationen. Jag vet vem jag är och är trygg i mig själv på ett annat sätt än när jag var 20 år, så jag tycker inte alls det är jobbigt att fylla 30."
Så jobbar vi med nyheter