Varierande jobb i skolvärlden

Jörgen Norman är samordnande rektor på Westerlundska gymnasiet i Enköping. I dag, när han fyller 50 år,
firar han födelsedagen med ett sammanträde i utbildningsnämnden och genomgång inför politikerna av förslaget till reformerat gymnasium. Nåja, inte bara det. Det kommer att bli stor fest i Uppsala tillsammans med basketkamraten Lars-Erik Taxén lite längre fram också.

När UNT kommer till Westerlundska en tidig tisdagsmorgon, den enda luckan i ett pressat tidsschema för rektor Norman, linkar han kraftigt.
- Jag slängde kryckorna för ett par dagar sedan, men foten är fortfarande svullen, säger Jörgen Norman.
Som tidigare elitidrottsman har det frestat på att vara orörlig de månader som följt efter veteran-VM-matchen i Prag i somras då hälsenan brast. Balans i tillvaron är viktig för att han ska må bra. Jobb, familj och fritid inklusive motion, måste hinnas med i lagoma proportioner.

Jörgen Norman är född och uppvuxen i Gävle. Han spelade fotboll och ishockey som de flesta killar tills dess att någon sade åt honom att han var för lång för de sporterna, han borde testa basket i stället. Och det gjorde han, med framgång.
Han spelade två år i division II för KFUM Gävle, gjorde värnplikten på I 14 i Gävle, flyttade till Umeå och spelade i division I för KFUM Umeå samtidigt som han pluggade vidare, och kom sen till KFUM Uppsala.
- Åtta år i elitserien och 38 landskamper. Jag var inte riktigt ordinarie i landslaget, men var ändå med, och basketen har tagit mig runt världen. Och jag fick lära mig att även om jag är 2,07 i strumplästen och då hade en matchvikt mellan 100 och 110 kilo, var jag liten i elitsammanhang. Där fanns spelare på 2,20-2,30, som vägde säkert tio och flera kilo mer än jag.
- Vid turneringar hinner man inte se så mycket av platserna man är på, då är det mest förläggning och hallar som gäller. Träningsläger är en annan sak, tre veckor i Taiwan och
Seoul minns jag särskilt eftersom vi hann uppleva så mycket och se platser som jag annars inte skulle ha besökt.

I början av 1990-talet arbetade han också för basketklubben. En period var han ordförande i styrelsen. Det hände mycket de åren, klubben var den första i Sverige som sålde sitt namn, Arapt, var det första av flera som följde. Klubben bildade aktiebolag också, Fyrishov AB.
- Det var ekonomi bakom förstås, under 1980-talet var klubben nära konkurs flera gånger.

Men med familj och heltidsarbete blev det för mycket med stora engagemang i basketklubben, och Jörgen Norman valde att hålla engagemanget på chaufför-till-matcherna-nivå.
Parallellt med basketkarriären utbildade Jörgen Norman sig till lärare i svenska och engelska och i slutet av 1980-talet fick han en tjänst på Westerlundska gymnasiet.
- Jobbet har varit varierande, jag har varit it-pedagog ett år, förvaltningschef, rektor och nu samordnande rektor. Jag har stannat eftersom personalen och andan här är fantastisk, och eleverna förstås. Det låter klyschigt, men det är sant. Skolan har förändrats mycket under de här åren, kommunaliseringen, ledningsorganisation i kommunen, gymnasiereformer - den senaste är ju inte beslutad av riksdagen ännu men vi förbereder oss för den.

Och då är vi tillbaka till födelsedagsfirandet, som alltså sker med information om reformförberedelserna till Enköpings utbildningsnämnds politiker.
- Sen ska jag hem och träna på My Way. Är det något som är ett helt blankt kort för mig så är det musik. På 40-årsfesten blev jag tvingad sjunga My Way. Det blev en version som inte hörts varken förr eller senare. Så den här gången ska jag öva så att Sinatra får sig en match.

Varierande jobb i skolvärlden

Efter många år som aktiv basketspelare är det numera veteranbasket som gäller för Jörgen Norman. Till vardags är det dock arbetet som samordnande rektor på Westerlundska gymnasiet som han ägnar sin tid. Nu fyller han 50 år.