Var länsråd under fyra landshövdingar

Om man varit länsråd under först Hans Alsén, sedan Jan-Erik Wikström, Ann-Cathrine Haglund och nu senast Anders Björck och dessutom varit tillförordnad landshövding ett halvår, då hittar man i länsstyrelsen.
Detta insåg JK Göran Lambertz och utsåg därför den då nypensionerade Ulf Henricsson att kontrollera landets länsstyrelser, dock av naturliga skäl ej Uppsala läns.
- Jag skall bland annat se efter om vissa ärenden får vänta alltför länge på att behandlas. Det äldsta var ett ärende i Göteborg, som var äldre än yngste juristen på JK, minns han.
Men för att börja i rätt ände så föddes Ulf Henricsson i Kristinehamn i Värmland, där mamman var hemmafru och pappan var snickare som blev metallarbetare, fackligt ombud för Metall och fullmäktigeordförande.

- Vi var tre syskon och alla tog studenten. Det var föräldrarnas önskan att barnen skulle "bli något" berättar Ulf Henricsson och nämner att alla syskonen sedan studerade inom samma ämnesområden, historia och samhällskunskap.
- Så något har väl föräldrarnas intressen slagit igenom, konstaterar han.
Till Uppsala kom han 1960 och tog så småningom en pol mag och var aktiv på Värmlands nation, bland annat som förste kurator.
- Det är egentligen märkligt att nationerna klarat sig så länge med så unga människor i ledningen, säger han och låter själv lite imponerad.
- Jag började min nationskarriär genom att dekorera nationen inför gasker. Det var ju ofta olika teman på dem vid den tiden, så jag har målat vilda västern-landskap och en massa annat där, berättar han belåtet.

Han kom efter studierna till Statskontoret, som utredningsaspirant, vilket innebar en ettårig utbildning.
- Man ville ha fram utredare. Det var på den tiden då utredningarna var bra, säger Ulf Henricsson.
Därefter följde olika utredningsuppdrag. Han var med och tog fram den nya länsstyrelsereformen som lanserades 1971 och i den vevan blev han tillfrågad om han inte ville bli byråchef på länsstyrelsen i Stockholm.
- Hjalmar Mehr var landshövding och honom lärde jag mig mycket av. Han sade bland annat "Det finns ingenting som man måste planera så noga som ett spontant utspel" avslöjar han.
Där var han sedan i fem år, varefter han blev chef för länsstyrelsernas organisationsnämnd tills han 1980 blev ombedd att komma till dåvarande kommundepartementet, där han ansvarade för ett antal statliga myndigheter som låg under departementet.
Till Uppsala kom han 1989, som länsråd och ställföreträdande landshövding, och stannade till 2005, då han gick i pension.

Hela sitt liv har han varit road av att teckna och lärde sig som barn att uppskatta tårtkartonger.
- De var bra att rita på, och så var det två ytor, en relativt porös och en hård och blank.
Nu tycker han om att sitta och tälja, med en vass kniv, betonar han.
- Det har blivit en del djur, en jäkla massa grisar som tas fram till jul, säger han och hämtar ett par röda och glada grisar.
- Men när det blev för många grisar, gick jag över till tuppar, konstaterar Ulf Henricsson.

Teckna får han tillfälle till på sommarstället på Alnö utanför Sundsvall som hustrun Gunhild ärvt efter sina föräldrar.
Men framför allt tar hans konstintresse sig uttryck genom engagemang i Bror Hjorthföreningen. Sedan man lyckats rädda museets fortlevnad, bland annat genom att Uppsalakonstnärer skänkte konstverk och genom eldunderstöd från UNT:s Cristina Karlstams artiklar, så står kampen just nu om statyn Näckens polska.
- Nu kämpar vi för att den skall få sin rätta fina, gröna färg. Vi har sagt till kommunen att om de inte har råd, så är vi beredda att bidra med 50 000 kr, och det erbjudandet kvarstår, avslutar Ulf Henricsson samtalet.

Var länsråd under fyra landshövdingar

Förr var han länsråd, nu är han täljande pensionär. Ulf Henricsson är också ordförande i Bror Hjorthföreningen och är med och slåss för att Näckens polska vid Centralstationen ska få sin rätta, gröna färg.