Vandrande jurist i reserven

Ibland får man ta till massiv övertalning för att få en intervju. Denna intervju är frukten av en sådan övertalningsteknik.
Axel Sjöstedt är bördig från gården Stora Löfhulta utanför Eskilstuna, mitt i det svenska gnällbältet. Där gick han i skolan och avlade studentexamen. Han hade vid den tiden ingen aning om vad han skulle bli men leddes av en skolkamrat in på juridiken.
- Jag hade varit ute och seglat med en kompis som sade att han skulle läsa "proppen". Jag tyckte det lät kul, så på kvällen när min moder frågade vad jag tänkt studera i Uppsala svarade jag frimodigt "Jag tänker läsa proppen". Det tyckte hon lät bra, för hon förstod att det handlade om juridik - men det fattade inte jag förrän jag kom till Uppsala, erkänner Axel Sjöstedt.

Men först blev det militärtjänst.
- När jag mönstrade hade jag sagt att jag skulle läsa medicin, så jag fick göra "medicinarlump", i Strängnäs. Fast när jag kom dit hade jag ju inga planer på att bli läkare längre, belyser han ytterligare sitt vankelmod inför sin framtida bana.
Han läste, motvilligt, juridik, fann området tröstlöst men avlade till sist ändå en jur kand-examen.
- En god vän, Hans Dalborg, ledde mig till Skandia. Sedan dess har vi gått skilda vägar, kan man säga, säger Axel Sjöstedt med ett snett leende.
- Jag fick gå en kurs för att bli säljare, och där hade jag ingen nytta av att vara jur kand. Det har jag inte haft sedan heller, konstaterar han utan sorg.
- Studentåren har skaffat mig hela min bekantskapskrets. Jag har varit och är med i Juvenalorden och Gastronomiska klubben och det har betytt oerhört mycket. Troligen mer än studierna, lägger han till.

Det måste ändå ha fungerat ganska bra, för så småningom blev han regionchef för hela Mellansverige under några år men flyttade därefter till huvudkontoret i Stockholm som projektansvarig. Projektet hette Idéer för företagande och gick ut på att använda sig av Skandias samlade intellektuella kapital för att bistå Skandias kunder.
Detta var innan den nya regimen tog över Skandia och han samarbetade mycket med dåvarande chefen, Björn Wolrath, "en inspirerande mentor".

Sedan blev han egen företagare i intellektuellt kapital-branschen i några år. En ambition han har är att för en bredare allmänhet förklara begreppet intellektuellt kapital.
- Jag har försökt få min promenadkamrat att fatta det, men utan nämnvärd framgång, suckar Axel Sjöstedt, som dock inte ger upp utan tänker sätta sina tankar på pränt.
Sedan några år är han avtalspensionär och sysselsätter sig med att tillsammans med en god vän gå ut och gå och samtala om stort och smått.

- Vi kallar det vårt Walk and talk-projekt, men vi får tillstå att det är "talk"-delen som är viktigast. För är vädret otjänligt för promenad, så förläggs dagens övningar till lämpligt konditori, där vi diskuterar allt från dagspolitik till vem som sjöng in En student från Uppsalalala. Vår målsättning är att undvika att lösa alla livets stora gåtor, utan bara komplicera dem ytterligare något, sammanfattar han verksamheten som pågått i sex år vid det här laget.
- För om vi löser alla problem, vad skulle vi då ha att prata om nästa promenad? frågar han retoriskt?

Vandrande jurist i reserven

Han kallar sig sig processor, för alltid retar det någon. Nu fyller Axel Sjöstedt 65 år.