Flera saker har väckt Stig Hedlunds engagemang genom åren. Han beskriver den stora besvikelsen när Falun förlorade kampen om vinter-OS 1981. Men också den stora glädjen när apartheidregimen i Sydafrika föll. I dag får hans engagemang sin näring bland annat inom det lokala föreningslivet i Valötrakten i Östhammars kommun.
Vad som känns som en tidig vårsol gnistrar över det röda huset med sina vita knutar. I köket brinner det i den gamla vedspisen. Stummelbo, en vacker liten by utefter vägen mellan Simundö och Valö är en del av det kulturarv som Stig Hedlund avsätter tid för att vårda. Han är bland annat ordförande för Valö-Forsmarks hembygdsförening och sitter i styrelsen för friherinnan Ulla af Ugglas stiftelse som driver bruksmuseet i Forsmark.
– Jag är intresserad av kulturarvet som sådant. Det handlar inte bara om byggnader från 1800-talet utan om hela miljöerna och de människor som levt där, säger han.
Huset i Stummelbo ramlade han och sambon över av en slump för 21 år sedan. Nyligen hemkommen från en utlandsresa föll blicken på en liten radannons i DN.
– Vi åkte hit en lördag i november då det var både dimma och höstrusk – och då var det färdigt. Vi förälskade oss i det här huset. Sedan dess har jag vuxit in i bygden och ortsborna har i alla fall till viss del accepterat den där 08-killen som kom hit.
Tanken var att de skulle tillbringa ålderns höst tillsammans här så småningom. Men ett halvår före pension dog Stig Hedlunds sambo i cancer. Bara något år tidigare hade en av hans söner gått bort endast 24 år gammal.
– Jag har funderat mycket över det där, säger han eftertänksamt, och det är klart att det blir ett stort tomrum. Men det är inte så förskräckligt om man har bra minnen och har upplevt ett bra liv tillsammans.
Att han haft ett rikt och omväxlande liv är knappast någon överdrift. När jag frågar vad han sysslat med replikerar han glatt:
– Hur många dagar har vi på oss?
Han har varit allt från telefonförsäljare till översättare, arbetat som informatör åt bland annat Stockholms stad och IBM och som informationsdirektör åt Stora Kopparberg.
I Falun engagerade han sig för idrotten och när företaget planerade för sitt 700-årsjubileum 1988 tog han initiativet till att söka vinter-OS.
– Vi åkte världen runt och propagerade och jag fick väldigt många upplevelser av olika slag under den tiden. Det negativa var att vi träffade många höjdare som var genomkorrupta. Det positiva var mötena med idrottsmännen.
Om korruptionen skrev han och dåvarande kommunalrådet i Falun senare en bok, en mycket kontroversiell sådan som ska ha varit en effektiv nagel i ögat på självaste IOK-pampen Antonio Samaranch.
För det blev som bekant inga olympiska spel för Falun-Åre. I stället gick Kanada och Calgary segrande ur striden. Till Stig Hedlunds stora besvikelse.
– Vi hade ju jobbat så enormt, det var verkligen en kraftansträngning, säger han som tror att resultatet kan ha berott på att ”man smörjde bättre där borta”.
Desto gladare var han när apart heidregimen föll i Sydafrika. Under de 13 år han var Riksidrottsförbundets internationelle sekreterare agerade han kraftfullt för idrottsbojkotten.
– Jag befann mig på SANROCS kontor i London, det icke-rasistiska Sydafrikas idrottsrörelse i exil, när det kom ett telefonsamtal om att Nelson Mandela skulle frisläppas om två timmar. Det var en fantastisk känsla, då kände man historiens vingslag lite grann.
Livsglädjen finns kvar och den egna släktforskningen är en av de saker han vill lägga sin energi på framöver. För vid 75 års ålder tänker han så smått börja trappa ner på det digra föreningsengagemanget.
– Inte för att jag inte orkar eller vill längre utan för att det är så mycket annat jag vill ha uträttat innan jag hamnar på hemmet, säger han med ett leende.