Anledningen, ettårige sonen Johannes, tar förtjust emot fotograf och reporter genom att fyra av strålande leenden. Mikael Flodström bodde först i Tunabackar, och när han var fem år flyttade familjen till Gottsunda.
– Det var stora kontraster, folkhemmet kontra miljonprogrammet. Dessutom var det en större mix av människor i Gottsunda då än vad det är i dag.
Redan tidigt utvecklade Mikael några av de intressen han har än i dag. Han började med gitarrspel och tyckte redan som barn mycket om att teckna och måla.
– Jag spelar fortfarande gitarr dagligen. På 70-talet gick jag kurser för den kände jazzmusikern Arne Arenhagen och Tomas Eriksson från Kaipa. Det var otroligt givande och inspirerande, säger han, och till sonens förtjusning plockar han fram sin Fender och fingrar prövande på strängarna; han har börjat lägga upp sina låtar på Youtube. Tidigare spelade han i 15 år i bandet Diamonds and Dust.
Ett stort intresse är att teckna och måla. Han fick under gymnasieåren flera stipendier och premier för sin konst, och vann 1984 första pris i Uplandicas vårsalong för gymnasieelever. Under gymnasieåren vann han även Uppsalahems idétävling Att bo 2026. Det hus han då ritade uppfördes vid Fålhagsleden några år senare. Just nu jobbar han med just nu med två saker, sagoboksillustrationer till en barnbok som en kamrat skrivit,och ett akvarellprojekt.
Efter gymnasiet gjorde Mikael sin värnplikt furir vid marinens sjukvårdsskola. Han tog sedan en fil kand på förvaltningslinjen vid Uppsala universitet och även en examen som miljösamordnare. Av rent intresse läste han även statskunskap och kulturgeografi. Under studieåren började han jobba som fastighetsskötare i centrala Uppsala parallellt med pluggandet – ett jobb han trivdes med och fortsatte med. Sin sambo, porträttfotograf Cecilia Dykert, träffade han första gången 2000, men det dröjde några år innan de blev ett par.
Han ansvarar för flera fastigheter kring S:t Persgatan. Jobbet är utåtriktat och han möter många människor.
– Jag har koll på det mesta som händer, säger Mikael, och ser lite generad men glad ut när sambon teaterviskar att han är mycket omtyckt av alla som bor i omgivningen. Han är en praktisk person, självlärd bilmekaniker och även duktig på att renovera bilar. På 1990-talet renoverade han också den träfinnjolle han fortfarande seglar med. Sina skridskoseglarskridskor har han själv byggt: ett par slalompjäxor monterade på en bred skena av stål.
Mikael har varit styrelseledamot i Sveriges isseglarförbund i 15 år, och sedan fem år kassör i Sällskapet skridskoseglarna. Han tävlar gärna, och blev 2012 svensk mästare i skridskosegling. Om somrarna är det däremot segling och husrenovering som gäller. Paret har sommarstuga på Väddö i Roslagen, där hans farmor hade sina rötter.
– Jag tycker om att jobba med torpet och har forskat lite i dess historia också. Min farmors farmors föräldrar har bott där.
– Det händer att folk tycker att jag ska satsa på musiken eller på målandet och undrar varför jag jobbar som fastighetsskötare. Svaret är nog att jobbet ger mig så mycket, speciellt alla möten med människor, kända som okända, – och dessutom får jag tillräckligt med tid för att göra det jag tycker om, just nu på nätterna, skrattar han och betraktar kärleksfullt sin son.
– Mikael tar sitt yrke med värdighet och det beundrar jag honom för, säger hans sambo.