Valde journalistyrket i stället för juridiken

Somliga inser vad de i sin yrkesutövning låter andra utstå, så när jag ringde min UNT gratulerar-kollega Marianne Hamilton och bad om en intervju inför 65-årsdagen, sade hon ja på en gång.
- Jag vill se vad jag utsätter andra för. Det tror jag är nyttigt. Annars försöker jag hålla en ganska låg profil. Jag gillar anonymitet, resonerar hon högt.

Marianne Hamilton är född i Filipstad men bodde sina första tre levnadsår i närliggande Forshyttan, en ort och en tid hon inte har just några minnen av.
Pappan var lärare, vilket brukar innebära täta flyttar till nya tjänster, och det var i Lysed utanför Årjäng, som hon växte upp, i lärarbostaden där.
- Vi gick i en B3-skola, och vi var fyra stycken i vår klass. Jag tror att vi var de enda i upptagningsområdet som hade badkar, så emellanåt fick vi ta mjölkbilen in till badhuset i Årjäng. Bussen hade också en avdelning för passagerare - "hartta mjölk, hartta fôlk", brukade de säga, säger hon.

Där blev de vederbörligen avtvagna av en baderska och fick sedan gå till det närbelägna Klaras konditori och äta medhavda smörgåsar mot att de åtminstone köpte mjölken av kaféföreståndarinnan för tjugo öre.
- Sedan fanns det de, som gjorde sig märkvärdiga och hade pålägg på smörgåsarna också, berättar hon.
Därefter flyttade familjen, som förutom föräldrar också bestod av en äldre syster och en yngre bror, till Avesta, och det var där hon tog studenten 1966, på latinlinjen.

Men innan dess hade hon varit i USA på ett AFS-stipendium, där AFS står för American field service. Hon bodde i en liten stad, St Ignace, vid de stora sjöarna i Michigan, där hon tog high school-examen.
- Och sedan dess har jag åkt tillbaka dit ungefär vart fjärde år och hälsat på "min familj" och gamla kompisar där. Det är en kontakt som kommer att finnas livet ut, säger Marianne Hamilton, som understryker att high school-året varit ett av de viktigaste i hennes liv och starkt påverkat hennes syn, positivt, på USA och amerikanerna.

Efter studenten, då hon fick "snuskigt fina betyg", gick hon en sekreterarkurs på Bar-Lock-institutet i Stockholm. Därefter hörde kamrater från Avesta av sig och sade att de hyrt ett hus i Uppsala och att det fanns ett rum åt henne där.
- Så jag flyttade dit men visste inte vad jag skulle läsa. Mina betyg gjorde att jag kom in överallt utom där det krävdes matematik och andra realämnen. Eftersom inskrivningskön till juridikstudier var kortast, skrev jag in mig där.

Det blev en jur kand så småningom. Vid det laget var Marianne Hamilton gift och sista tentan fick hon skriva på BB.
Direkt efter examen fick hon till sin förvåning utan tingsmeritering jobb som biträdande jurist på HSB i Stockholm, men som småbarnsmamma blev pendlandet betungande och efter en tid fick hon i stället ett jobb på SLU.
- Där blev jag uttagen till byråchefsutbildning, men jag tackade nej och födde barn nummer två i stället, säger Marianne Hamilton.

Ett år senare, 1977, föddes son nummer tre. Så småningom, enligt henne lika överraskande, fick hon ett vikariat som tingsreporter på UNT.
Hon gillade reporterjobbet och bestämde sig för att börja på Journalisthögskolan. Där upptäckte hon dock att kvällspassen där svårligen gick att förena med de krav som barnen ställde på henne.
- Så det blev bara en dag! kommenterar hon sin tid på Journalisthögskolan.

Då ville ödet att hon fick ett längre vikariat på UNT och så småningom blev hon erbjuden fast tjänst där.
- Så sedan var jag där i 23 år tills jag gick i avtalspension för ett antal år sedan, konstaterar hon, och tillägger att hon därefter omedelbart satte i gång med att pigga upp sina skolkunskaper i spanska och franska på universitetet.

Några problem med att fylla sin lediga tid har hon inte. Hon är sekreterare i UNT-seniorerna, medlem i Gamla Uppsala hembygdsförening. Dessutom gillar hon att promenera, gärna med stavar och har lärt sig crawla på gamla dar på närliggande Fyrishov.
- Fast jag har blivit väldigt bra på att göra ingenting också, sammanfattar Marianne Hamilton.

Valde journalistyrket i stället för juridiken

Hon kunde välja vad som helst när hon sökte in på högskola. Men efter några turer så blev journalistiken det hon satsade på. Nu fyller Marianne Hamilton 65 år.