Vägen krokig till drömjobbet

När Linda var 15 år och gick på högstadiet bestämde hon sig, antingen skulle hon bli logoped eller hundtränare! Eftersom familjen aldrig haft hund var hon diskvalificerad till hundtränarutbildningen och att bli logoped var inte så lätt i mitten av 1980-talet. Men efter en lång och ganska krånglig dit förverkligades yrkesdrömmen cirka femton år senare.

Under resans gång hann hon, år 1989, åka till Cypern och träffa sin blivande make - en skotte vid namn Joe McCluskey.
- Han var soldat i en fredsbevarande styrka och vi träffades på en pub, berättar Linda.
- Vi hade en del kommunikationsproblem till en början eftersom jag hade svårigheter att förstå hans skotska accent. En av hans kompisar, från Newcastle, fick hjälpa till att tolka. Men han bjöd mig på sin systers bröllop i Skottland, och ett katolskt bröllop, med italienskt inslag eftersom familjen är skotsk-italiensk, det kunde jag bara inte motstå.

Året efter det att Linda träffat Joe passade hon på att åka till England och arbeta som au pair i ett drygt halvår. Men kärleken höll i sig och 1996, året innan Linda var klar med sin logopedutbildning, flyttade Joe till Sverige och 1998 gifte de sig i Skottland.
- Jag bodde i Stockholm. Men när jag avslutat utbildningen fick jag jobb i Västerås och eftersom Joe fått arbete i Stockholm valde vi att bosätta oss i Enköping. Jag visste egentligen inget om Enköping innan vi flyttat hit. Men vi är väldigt nöjda och i samband med att jag avslutade min mammaledighet 2002 fick jag jobb på lasarettet i Enköping. Nu jobbar Joe i Uppsala så läget passar perfekt.

Linda hann prova på en hel del olika saker innan hon lyckades förverkliga drömmen om att bli logoped. Hon gick en tvåårig ekonomisk gymnasielinje och fick därefter arbete på Svenska Finans. Under tiden där läste hon upp betygen i matte, fysik, kemi och svenska på komvux för att kunna söka till KTH. Sedan gick hon en termin på KTH:s väg- och vattenutbildning men den tiden beskriver hon som pest.
- Jag ville fortfarande bli logoped och det förstärktes i samband med att jag arbetade en period på Sabbatsbergs sjukhus. Underhand så ändrades intagningskraven till logopedutbildningen, vilket innebar att man dels fick tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet och dels bli intervjuad.
- I samband med intervjun fick jag frågan: Vad gör du om tio år?
- Jag svarade: Då jobbar jag som logoped på ett mindre sjukhus i en småstad, har man och familj, Volvo och hund.
- Det stämde nästan. Bortsett från Volvon som blev en Toyota och hunden som blev en katt ?

Parets väg har kantats av en del språkliga hinder.
- Det tog mig åtta år innan jag kunde kommunicera flytande med Joes familj. Så svår är deras skotska dialekt. Den är tydligen jobbigare i Edinburgh än i exempelvis Aberdeen eller Glasgow. Och när Joe kom hit fick han inte läsa SFI (svenska för invandrare) så han tog en kurs på Vuxenskolan. Hans första jobb var på ett litet företag där de anställda inte pratade engelska, så han lärde sig svenska snabbt.

Minst en gång per år åker familjen över till Skottland och hälsar på släkten.
- Fast det blir inte så mycket semester, konstaterar Linda. Joes släkt är stor så vi åker mest runt för att hinna hälsa på alla.

Vägen krokig till drömjobbet

Vägen till drömjobbet som logoped har varit krokig. Men nu till slut blev drömmen för Linda McCluskey verklighet.