Sebastian Persson Lutsch pappa är musiker. När pappan var ung åkte han till Ungern för att spela klarinett. På ett musikläger träffade han sin blivande hustru, han lärde sig ungerska och det är förklaringen till att Sebastians förstaspråk är ungerska. Men svenska är det språk han talar med sin hustru, även om han pratar ungerska med barnen.
– Det känns mest naturligt, säger han.
Efter småskolan gick Sebastian Persson Lutsch i musikklass i Domarringens skola. Han sjöng i Domkyrkans gosskör och musik var en stor del av uppväxten. Efter Tunabergsskolan fortsatte han med gymnasiet på Katedralskolan.
– Alla skulle gå där, det var bara så då. Min syrra hade gått där och då ville jag gå där, säger Sebastian Persson Lutsch och vi resonerar lite kring detta och hur det var att vara tonåring då.
Han gick natur och studierna rullade på. Men under andra året så tappade han motivationen, andra intressen tog överhanden och betygen sjönk.
– Jag ägnade mer tid åt Bukowski, läste filosofi. Jag kände mig inte hemma med plugghetsen utan värderade annat som viktigt just då. Även om den här tiden var dålig för mig resultatmässigt så var det bra för mig personligen, säger han.
Men verkligheten kom ikapp honom och han valde att hoppa av programmet i förtid för att ägna sommaren åt att läsa in det han missat och därefter gå sista året, och ta studenten.
– Det var givet att man skulle plugga vidare, så det gjorde jag. Men jag valde bara kurser som jag tyckte var spännande. Jag hade ingen plan med studierna. Jag visste att jag egentligen vill plugga, men inte vad, säger Sebastian som nu bodde i studentlägenhet i Uppsala.
Fritiden ägnade han åt baseboll, något även hans bror spelade. Han kände sig allt mer tveksam till studierna och när han fick chansen att spela baseboll för Stockholmslaget Sundbyberg, som var ett av landets bästa lag, så tog han steget och flyttade dit. Åren rullade på och Sebastian Persson Lutsch satsade på olika saker. Han läste måleri i Pécs i Ungern, kom tillbaka till Sverige och jobbade i en skivbutik i Stockholm.
Men när han träffade sin blivande hustru kände han sig färdig med Stockholm. Paret flyttade tillbaka till Uppsala 2006 och Sebastian Persson Lutsch började arbeta på Bärby ungdomshem.
– Det passade mig bra. Vi hade fått vårt första barn och jag kände att både Uppsala och jag själv hade förändrats under de år som jag varit från stan. Det var skönt att slippa pendla och jobbet var utmanande, lärorikt och intressant.
Han kände att han gjorde en insats och att han kunde medverka till att personer med tunga personliga bagage kunde lämna Bärby mer stabila.
När det var dags för föräldraledigheten med andra barnet satsade familjen nu på att bo några månader i Spanien.
– Längtan söderut har alltid funnits och i Spanien kunde vi ta det lugnt. Min hustru, som är lärare, undervisade lite men vi var framför allt lediga med våra döttrar.
Väl hemma igen blev det jobb på Bärby och senare ett annat ungdomsboende.
– Jag hade ju under åren som gått främst arbetat för min försörjning. Nu kände jag att jag ville satsa på ett jobb som var utmanande på ett annat sätt. Jag ville luta mig mot en kompetens, som inte bara handlar om min lämplighet, utan vetenskap, säger Sebastian Persson Lutsch som nu bestämde sig för att söka in på läkarlinjen. Han kompletterade betygen och gjorde högskoleprovet och kom in på utbildningen. Våren 2014 kunde han börja studierna.
– Det är riktigt kul. I höst börjar jag min sjätte termin och med läkarstudierna har jag hittat något som passar mig. Nu ska jag ha sommarlov med familjen och vi ska vila upp oss. Det är utmanande att få logistiken att fungera med tre barn, säger Sebastian Persson Lutsch som ser fram mot några veckors ledighet tillsammans med familjen.