Urban Dahllöf , som disputerade i pedagogisk psykologi 1960, verkade som professor i pedagogik vid Göteborgs universitet åren 1972–1976 och vid Uppsala universitet 1976–1993. 1973–1975 tjänstgjorde han vid dåvarande Universitetskanslersämbetet, UKÄ.
Urbans gärning präglades av kunskapsbaserat handlande. Han verkade aktivt för att teori skulle omsättas i politiskt beslutsfattande och i nationell utbildningsplanering. Vid UKÄ svarade han för uppbyggandet av ett system för reformutvärdering. Inom skolans och skolforskningens värld blev hans ramfaktorteori betydelsefull. Projektet Process analysis of non-grading är ett exempel på hur fokus på undervisningsprocessen i utvärderingen av åldersintegrerade skolor gav metodutveckling och bidrog till en nyanserad och realistisk bild inför politiska beslut, i detta fall rörande nedläggningshotade skolor i glesbygd.
Som forskare var Urban Dahllöf en god empiriker och en teoretiker med stor genomslagskraft. Han byggde upp ett stort internationellt nätverk särskilt mot USA, Australien och Norge. Bland hans många doktorander fanns flera som kom från, och som återvände till, andra länder.
Urban var sällsynt generös och stödjande på såväl ett intellektuellt som ett mänskligt plan. Han var sina många doktoranders och yngre kollegors uppmuntrare och gode kritiker. Redan i det första mötet fick vi del av hans omtanke vilket fortsatte under hela våra akademiska liv. Vi blev vana att vända oss till honom för inspiration och råd.
Bland Urbans doktorander och samarbetspartners var kvinnorna väl – och relativt tidigt – representerade. Jämställdhetstankarna hade nog influerats av Tordis, etnolog med pedagogiskt engagemang. Vi minns med glädje många givande möten i Urbans och Tordis gästfria hem. Vi saknar dem båda!