Urban Dahllöf genomförde på 60-talet de första empiriska läroplansstudierna i Sverige bland annat genom att studera behovet av kunskaper inom olika områden.
År 1967 publicerade han ett omfattande arbete om den så kallade differentieringsfrågan, dvs. hur påverkades resultaten i skolan om klasserna var sammanhållna eller om de var uppdelade efter urval? Från dessa studier lades grunden till ramfaktorteorin, som länkade politiska beslut om olika ramar som tid, urval och förkunskaper till vilka undervisningsprocesser som var möjliga eller inte möjliga. Denna forskning kom att få en internationell uppmärksamhet och genomslag.
Urban Dahllöf kom också att bedriva en forskning kring skola i glesbygd, distansundervisning och högre utbildning. Han var professor vid Göteborgs universitet 1972–1976 och professor vid Uppsala universitet 1976–1993 samt verksam vid Högskolan i Volda och Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet i Trondheim.
Urban Dahllöf arbetade inom Skolöverstyrelsen och Universitetskanslersämbetet samt varit ordförande för skolforskningskommittén 1978–1980 och 1979–1981 ordförande för gymnasieutredningen.
Att ha haft Urban Dahllöf som akademisk handledare och senare kollega är en förmån som är svår att beskriva. Hans omsorg om att kritiskt läsa texter kunde i stunden vara arbetsamt men i längden berikande.
Urban Dahllöf var en internationellt känd forskare med många inbjudningar till konferenser och forskningsmiljöer. På flera av dessa resor fick jag följa med, vilket innebar betydelsefulla internationella kontakter, som var ovärderliga för min senare forskning. Urban Dahllöf var en stor personlighet och en betydelsefull akademisk mentor. Saknaden är stor.