En iakttagelse gäller en utbredd missuppfattning när det gäller vilken sida av Fyrisån vi bor på.
Uppvuxen på Kungsholmen i Stockholm och med 17 års utlandsboende i bagaget ser dagens jubilar på Uppsala med upptäckarögon. Det kan han göra från sin bostad på sjunde våningen med milsvid utsikt över stan med omnejd, eller när han cyklar runt i omgivningarna och upptäcker sin hemstad. Mer om hans iakttagelser senare i texten.
– Vi sätter oss på balkongen, säger Claes Leijon när vi träffar honom hemma på Ringgatan i Uppsala.
Så blir det. Inte bara för den magnifika utsiktens skull utan också för att man nästan instinktivt gör som han säger. Det är något med rösten. Den har auktoritet och bär. Har han möjligen spelat teater eller tagit sånglektioner, undrar vi.
– Nej. Men jag sjunger gärna. Dock hellre än bra. Min fru och jag umgås en hel del med OD-folk och då kan man få komplex. Någon har dock sagt att jag skulle ha kunnat bli präst eller militär.
Men det blev han alltså inte. I stället blev det en karriär inom svenskt utvecklingsbistånd. Den statliga myndighet där han anställdes efter sin samhällsvetarexamen trivdes han inte särskilt bra på. Så när tillfället yppade sig tog han 1975 chansen till en ”omplacering” till Filippinerna.
– Jag knöts till forskningsprojekt som drevs av internationella arbetsorganisationen ILO med stöd av Sida.
Efter två år återvände han till Sverige och fick jobb hemma på Sida.
1982 bar det av till Vietnam och hans uppgift var att ingå i biståndskontorets stab som ekonom och bland annat arbeta med Bai Bang-projektet.
– Bai Bang är Sveriges genom tiderna största biståndsprojekt och handlade inte bara om att bygga ett pappersbruk utan kom att utveckla en hel region. Projektet var dyrt och komplicerat och blev mycket kritiserat men det blev mycket bra och hjälpte människor ur fattigdom.
Åter i Sverige fortsatte han att arbeta med Bai Bang-projektet innan han 1989 for till Tanzania i Afrika. Det blev tre år som industrihandläggare med placering i Dar es-Salaam.
Efter Tanzaniauppdraget följde en period på biståndsorganet SwedeCorp, som hade som uppgift att samla svenskt bistånd inom handel och industriutveckling.
Men arbete i u-land fortsatte att locka. 1995 tillbaka till Vietnam som chef för biståndsverksamheten där och senare följde uppdrag i Bangladesh, Kambodja och Indien.
2010, efter närmare 40 års insatser inom biståndsverksamheten, bosatte han sig i Uppsala. Här har han, som redan antytts, gjort en del iakttagelser som många infödda Uppsalabor knappast tänkt på. En sådan:
– Man hör ibland folk säga att de bor på vänstra stranden av Fyrisån om de bor på västra sidan, som jag. Men så är det inte. Det som avgör vad som är höger respektive vänster strand är, enligt ingenjörer inom väg och vatten, i vilken riktning en å flyter. För Fyrisån blir alltså västra sidan den högra stranden. Den enda flod som ställer till det här är Mekongfloden som i Kambodja faktiskt ändrar riktning vissa tider på året!
Till sist det utlovade tipset om hur man fickparkerar, givet av en manöverskicklig förare som kört såväl tankbil som lastbil och gaffeltruck i sin ungdom.
– Kör fram bredvid bilen framför. Titta endast i höger backspegel och backa in snett så nära du vågar den andra bilen. Vrid in framhjulet mot trottoarkanten så snart du kan när du passerat bilen framför.
Ingen backkamera behövs. Och övning ger färdighet!