Peter Sawyer har en långt och gediget cv som tordes få de flesta att häpna. Med flertalet akademiska titlar vid olika universitet och ett otaligt antal publikationer och böcker utgivna har han åstadkommit mycket. Peter Sawyer och hans fru Bibi flyttade till Uppsala från Trondheim för sex år sedan. Men det var absolut inte första gången han kom till Uppsala, faktiskt skulle man kunna säga att det var här som hans akademiska bana började och han har en speciell förkärlek för staden.
Peter Sawyer föddes 1928 i Oxford där han också växte upp. Medan vi sitter på balkongen som står i full blom och dricker färskpressad juice i solgasset berättar Peter Sawyer om sin uppväxt. Han började tidigt läsa böcker och minns hur han lånade böcker på biblioteket och kunde nästan aldrig hålla sig utan började läsa redan på vägen hem.
– Det hände att jag hade läst ut boken innan jag kom fram till ytterdörren, berättar Peter Sawyer på sin varma brittiska och skrattar gott.
Intresset för historia, som är det ämne han kommit att fokusera sin forskning på, föddes tidigt och genom sina många år av forskning har han influerats av många, både platser och personer.
– Att jag växte upp i just Oxford, en anrik universitetsstad, kan definitivt ha influerat mitt intresse, berättar han.
Men i just historia hade han en dålig lärare så intresset fick han odla på egen hand. Flera somrar tillbringade han hos släktingar i byn Woodcot. Deras hus från 1500-talet var präglat med engelsk historia i varje hörn, bland annat hade huset ett så kallat priest-hole, där katolska präster gömde sig efter reformationen.
– Huset hade varken elektricitet eller rinnande vatten, vilket var underbart, säger han och ler finurligt.
Medeltiden och vikingar kom att bli det han fokuserat sin forskning på. Intresset väcktes under tonåren men hur det kom sig att bli just vikingar kan han inte riktigt svara på. Dock minns han att han redan tidigt tvivlade på bilden av vikingar som grymma vildar som plundrade alla som kom i deras väg.
– För att få makt var man tvungen att skaffa sig rikedom och det var det vikingarna gjorde. Sedan tror jag att exempelvis engelsmännen var rädda för dem eftersom de inte var kristna, säger han.
Under andra världskriget blev han likt många andra tvingad att ansluta sig till armén. Sommaren 1948 demobiliserades Peter Sawyer och han kunde då påbörja sina universitetsstudier. Till Uppsala kom han för första gången 1951 och återvände året efter då han deltog vid Valsgärde-utgrävningarna. I Uppsala fick han även stor kännedom om mynt vilket legat till stor grund för förståelsen av den medeltida historien.
– Uppsala välkomnade mig med en enorm generositet, berättar han.
Peter Sawyer berättar att mycket har hänt sedan han först kom till Uppsala. Staden i sig har expanderat men även den akademiska världen har förändrats.
– Jag måste faktiskt erkänna att jag blev lite besviken när jag kom tillbaka. Det känns som att all forskning om medeltiden är som bortblåst, förr ägnade sig nästan ingen åt tiden efter 1500-talet, i dag är det tvärtom, berättar han.
Samtidigt tycker han att det håller på att vända tillbaka, vilket gläder honom.
Flera gånger under intervjun hänvisar han till ”the good old times”. Efter att ha koncentrerat mycket av sin forskning på England och bland annat skrivit mycket betydelsefullt om anglosaxiska privilegiebrev kände Peter Sawyer att han ville göra något för skandinavisk historia. Sedan dess har han skrivit ett antal böcker om vikingar och om hur Sverige blev Sverige.
På ett blygsamt och ödmjukt sätt berättar Peter Sawyer att han tycker att han åstadkommit mycket som han är stolt över. Han poängterar också sin tacksamhet till Uppsala.
– Jag har så många fina minnen från Uppsala och alla här har alltid välkomnat mig med sådan värme och generositet. Jag står i stor skuld till Uppsala.