Mats växte upp i Älvsjö, Stockholm. Familjen var engagerad i nykterhetsrörelsen, och han spelade barnteater i ortens IOGT-loge med bland andra Bengt Göransson som många år senare skulle bli socialdemokratisk kulturminister. Mats tog studenten i Stockholm 1966, och började läsa historia i Umeå samma år.
– Jag hade alltid tyckt om historia, ett intresse jag delade med min pappa. Planen var att bli historielärare, men eftersom inga
Umeåstudenter togs in på pedagogikutbildningen den terminen började jag läsa nationalekonomi. Det slutade med att jag blev ekonom i stället, säger Mats som minns entusiasmen och pionjärstämningen vid det då nystartade universitetet i ”röda Umeå”.
Efter sin examen anställdes han vid det kommunala bussbolaget Umeå Lokaltrafik, där han arbetade i tio år. Mats fortsatte sedan inom Västerbottens Taxi där han ansvarade för kollektivtrafik i form av färdtjänst, skolskjutsar och ambulans.
– Huvuddelen av åren i Umeå var jag konsult inom kollektivtrafik, säger Mats som haft egen konsultfirma och arbetat över hela landet med information om kollektivtrafik, glesbygdstrafik och handikappanpassning av kollektivtrafik. En stor del av uppdragen har varit utvecklingsprojekt tillsammans med universitetet och trafikhuvudmän. Många projekt har just handlat om effektivare landsbygdstrafik och lösningar för personer med funktionshinder.
Han arbetade även i Pakistan ett år, dit Volvo sålt bussar med stöd från Sida. I uppdraget ingick att planera linjetrafik och utbilda lokala bussförare. Mats har också arbetat på Vägverket i Borlänge i två år.
– Ska jag summera mitt yrkesliv måste jag tyvärr notera att vi inte nått så långt som jag skulle önska. Samordning saknas helt: 21 olika länstrafikbolag har sina egna lösningar. Självklart ska vi ha samma informationssystem och lika biljettlösningar i hela landet!
Sin blivande hustru Gunilla träffade han på ett rätt överraskande sätt på Skansen. Där samlades ungdomar från hela landet, och hans strategi var att gå dit och dansa och träffa så många flickor som möjligt som bodde utefter vägen till hans planerade fjällvandring.
– Jag skulle lifta upp genom Sverige och behövde ställen att matfria på. Flickorna kom bland annat från Gävle, Umeå, Skellefteå och Luleå.
Så det blev lunch i Gävle och Umeå – men i Skellefteå gick han på en nit. Det visade sig att flickan han dansat med inte vågade säga att hon var från Jörn utan gett adressen till sin syster i Skellefteå. Och det är den systern som i dag är Mats hustru.
De förlovade sig under studentbalen 1966 och flyttade som nygifta in i ett rivningshus i Umeå, där vardagsrummet rymde hans snickarbänk, hennes vävstol och en sandlåda till den äldste sonen, i dag 47 år.
Under Umeåren var Mats med och startade Miljögruppen i Umeå, ordnade demonstrationer och skrev miljöspalt i lokaltidningen. 1976 började han läsa konsthistoria tillsammans med hustrun.
Hit till stan flyttade de 1997, och här fortsatte han som konsult inom kollektivtrafik fram till pensioneringen.
– Uppsala är verkligen livets dessert! Man kan ha så mycket roligt för sig här. Stockholm där jag växte upp var förrätten, Umeå där våra barn växte upp var varmrätten, och Borlänge är väl en liten ostbricka i sammanhanget.
Här fortsatte makarna de konststudier de inlett i Umeå 35 år tidigare.
– Det var roligt och intressant att få läsa konst igen. Den här gången var kurskamraterna yngre än våra egna barn, säger Mats, som alltid har tyckt om att lära sig saker. Han har läst kurser som han haft nytta av i sitt arbete, men också kurser som han tyckt verkat trevliga.
– Att gratis kunna få studera vid universitet är en oerhörd förmån.