Det är tredje säsongen hon jobbar som fotograf, och vi träffas i ateljén på Knivstagatan i Uppsala. Ljusinsläppen är stora, väggar och tak fräscht vita och väggarna klädda av hyllor med rekvisita: skinnfällar, luddiga filtar i pastellfärger, vackert slitna koffertar och små mjukisdjur. Längs väggarna står korgstolar och pallar i miniformat; förutom gravidmagar plåtar hon bebisar, bröllop och bilder till olika företag.
Hon inledde sin fotokarriär med att plåta kompisars bröllop och därefter kompisarnas bebisar.
– Jag började inse att jag var duktig på det, att det var något jag kunde försörja mig på. Dessutom är glada människor och starka känslor. Bilderna ger dem ett minne för livet, säjer Elin som fotograferar bröllop över hela landet. Oftast finns hon med ända från början av dagen med sin kamera, när bruden kläs och sminkas tills festen långt in på småtimmarna. Hon gillar detaljbilder vilket syns i några visningsexemplar av hennes fotoböcker.
– Jag vill berätta en historia och tycker om bilder som är naturliga. För säkerhets skull har jag alltid två kameror med. Det skulle vara katastrof om kameran gick sönder och jag saknade backup. Jag har bara en enda chans att fånga dagen. Eftersom jag har ”gift mig” ett 40-tal gånger går det numera på rutin. Jag vet vilka moment som är viktiga, i kyrkan och på festen, säjer Elin som för någon vecka sedan täckte ett bröllop i Morkarla med en arbetsdag på tolv timmar.
– Det är som att ha festat en hel natt. Man är helt slut dagen efter. Men det är otroligt roligt!
Hon fotograferar även en hel del nyfödda barn upp till 14 dagar.
– Efter två veckor försvinner den där speciella nyföddhetsgrejen. Barnet rätar ut sig, sover mindre. Det är en fördel att bebin sover på bilderna så att jag kan få den att ligga snyggt med händer och fötter. Det är ofta mycket jobb med posering för att få en bra bild i den åldern. När de är vakna är det värre: de grimaserar, saknar motorik, händerna far och ögonen rullar runt i huvudet.
Elin växte upp i Skämsta utanför Tierp. Hennes mamma jobbade som läkarsekreterare och pappa var egenföretagare.
– Kanske har jag ärvt hans driv och entreprenadanda, funderar hon. Som sexåring började hon rida i Tierps ryttarförening, dit snälla föräldrar skjutsade fram och tillbaka. Djurintresset ledde till att hon efter Högbergsskolan i Tierp pluggade till husdjursagronom i Uppsala, och tog en master i ämnet.
– Jag ville jobba med avel, lantbruksdjurens sjukdomar, genetik och utfordring.
När Elin blev lite äldre började hon fotografera hästtävlingar i närområdet. Men den avgörande bilden var av en björn, i en djurpark.
– Den var jättefin på displayen, men när jag sedan kollade i datorn var det bara blurr. Jag blev irriterad och köpte en Nikon för att jag vill ville ha bättre bildkvalitet.
Bilderna från hästtävlingarna sålde hon till olika sajter på nätet.
Under universitetsåren kom hon i kontakt med rådgivningsföretaget Drivhuset och fick hjälp att starta eget som fotograf. Efter examen arbetade hon som lärare på lantbruksgymnasium, men fotograferandet lockade alltmer. När anställningen gick ut 2015 bestämde hon sig för att satsa helt på fotograferandet . Sedan dess har det gått undan. Hon nominerades till Årets Unga företagare på Företagargalan i Uppsala 2015 och 2016, och gick bägge gångerna till final. Elin platsade även på listan med de 30 profilstarkaste personerna under 30 år i Uppsala 2015. I år blev det en hedersplats som bubblare.
– Allt rullar på bra, och det ökar hela tiden. Sedan jag skaffat studion är det ännu bättre.
Sitt hästintresse har hon kvar, och i Säva ridcenter finns hästen Mille.
– Att rida och pyssla med hästen är en viktig fritidssysselsättning. Det är avkopplande och skönt att komma till stallet och få ta itu med helt andra sysslor