Tekoppar med små lock står framför oss på köksbordet. Runt i lägenheten springer tvååriga Kai med en stor boll. Miyoko Inoue och hennes familj har bott i Sverige sedan förra sommaren. Men hon har länge känt mycket för landet.
Miyoko är född i Osaka, en storstad i Japan. Att lära sig nya språk har alltid legat henne varmt om hjärtat. Hon läste barnböcker på engelska och när hon senare gick på universitetet fortsatte hon med språket. Den officiella anledningen till att hon just valde att läsa engelska var att hon helt enkelt hade ett stort intresse för språket.
– Men den egentliga orsaken var att jag tyckte om David Bowie, säger hon och ler.
Miyoko blev samtidigt intresserad av att undervisa japanska som andraspråk och läste till lärare. Under det tredje året på universitetet spenderade hon två terminer i Växsjö som utbytesstudent. Hon bodde hos en familj bestående av en mamma och hennes femåriga son. Sonen pratade obehindrat med Miyoko utan att förstå att hon inte kunde så bra svenska.
– Han frågade sin mamma "Varför kan inte Miyoko svenska fast hon är vuxen?" Det fick mig att vilja plugga mer och lära mig ännu mer svenska.
Då var hon tjugoett år och tänkte att det skulle vara ganska lätt att lära sig svenska. Eftersom hon sedan tidigare kunde engelska upplevde hon att grammatiken inte var så svår att lära sig.
– Men uttalet var jättesvårt på svenska, säger hon. Jag blev mer intresserad av just uttal och vad som gjorde att det kunde vara så svårt.
Att hon gjorde utbytesterminerna just i Sverige berodde på att hon ville åka till ett ovanligt resmål. Senare fick hon veta att hon hade släkt i Sverige och blev därför mer nyfiken på både språket och kulturen. Hon tycker också att det finns vissa likheter mellan kulturerna.
– Både japaner och svenskar kan vara ganska blyga, säger hon. Man uppskattar tystnaden.
När hon kom tillbaka till Japan började hon studera fonetik, som handlar om människans tal. Eftersom det bara finns fem vokaler i japanskan menar Miyoko att det kan vara en anledning till att det kan vara svårt att uttala främmande språk med fler vokaler.
– Ja, det är många ljud som inte finns i det japanska språket, säger Miyokos man Martin inne från vardagsrummet.
Hon kom än en gång tillbaka till Sverige och Stockholm och den här gången för att forska om hur svensktalande studenter uttalade japanska. Även bland svensktalande personer fanns svårigheter att uttala japanska ord. En möjlig anledning Miyoko kan se efter sin forskning är att de båda språken har olika slags betoning.
– På svenska kan man säga matta eller mata och det uttalas på olika sätt, i det japanska språket finns inte den skillnaden i hur man betonar ord, säger hon.
Sin nuvarande man träffade Miyoko i Japan. Han forskade vid samma universitet som henne. De blev presenterade för varandra av Miyokos handledare.
– Martin blev väldigt förvånad över att jag pratade svenska, säger Miyoko.
– Jag blev helt chockad, säger Martin.
Till Uppsala flyttade familjen förra sommaren för att Martin hade fått ett jobb på Uppsala universitet.
Miyoko undervisar numera en internetbaserad distanskurs i japanska som andraspråk. Hennes studenter kommer från bland annat Europa och Kina.
– Jag jobbar hemifrån, säger hon och pekar på den öppna dörren bakom sig.
På golvet i rummet ligger en matta med bilar och vägar på. Längs väggarna ligger leksaker.
– Det är arbetsrummet men också Kais rum. Vi delar, säger hon.