Trogen generationers hembygd

Det finns människor som är fästa vid sin hembygd eller den plats där de valt att bo. Och så finns det sådana som Roine Henriksson, som kan spåra sina rötter tillbaka till 1600-talet. Så länge har familjen funnits på gården i Skaten på Hållnäshalvön, som Roines bror driver i dag. Det har gjort honom både hembygdskär och välkänd för att vilja vårda det gamla och utveckla det nya.

Det mesta av hans arbete utgår från Kolhuset och hamnen i Ängskär. Där tillbringar han sedan några år tillbaka merparten av sin vakna tid.
- På väg mellan två arbeten, som han uttrycker det.
Han fick gå från vaktmästarjobbet på Lövstabruk. Väntar nu på att bli medarbetare i Upplandsstiftelsen, för att jobba med skötseln av stiftelsens ägor och besöksmål. I väntan på det bidrar han starkt till att bygga upp Kolhuset och servicen i hamnen.
- Nu verkar det vara lättare att fånga turister än fisk, säger den före detta sjömannen och fiskaren, som yrkesmässigt gick upp på land under 1980-talet efter att ha jobbat på sjön i omgångar.

Fiskafänget efter turister i Ängskär ska, om Roine Henriksson får råda, ske med god service och utan dryga reklamutgifter. Nöjda gästbåtsskeppare, husbilsturister och campare är bästa reklamen, de kommer tillbaka och lockar andra med sig. Det har han kvitto på, till exempel genom bokningar i Kolhuset, som redan sträcker sig långt in i 2010.
De starka rötterna till gården i Skaten har format hans engagemang för Ängskär.
- Där har vi funnits i rakt nedstigande led i 13-14 generationer. Skaten skattlades första gången 1627 och det är samma gener kvar på gården. I dag bor Roines bror och svägerska samt hans mor där.

Gårdens historia har han själv kartlagt, genom släktforskning och hembygds- och historiestudier, bland annat under några år vid folkhögskolan i Lövstabruk.
Hans far och mor hade djur kvar på gården till sent 1970-tal.
- Gården födde på sin tid 7-8 kor, så det behövdes fiske och ströjobb vid sidan om och det gällde att ha ungar som ville stanna hemma och jobba gratis, säger han.
- Fisket var en betydande näringsgren fram till 1980-talet då storskaligheten tog över.

Roine Henriksson ogillar och beklagar utvecklingen fram till i dag, då svenska storfiskare deltar i den globala dammsugningen av haven.
- Som vargflockar, säger han om ett tv-aktuellt reportage kring utfiskning utanför Afrika.
Själv gick han ut på trålare under 1960-talet och jobbade även på livräddaren Wallenberg. Han fiskade med egen båt under 1980-talet, men har också varit fabriksarbetare på Karlit i Karlholmsbruk. På så vis har han följt tidigare generationers strategi med mångsyssleri för överlevnad, som ett sätt att hålla sig kvar i lugnet i Skaten. Han har också följt mönstret att få många barn. Fem stycken närmare bestämt.
- Vi hade inte video så tidigt, säger han med glimten i ögat.
Fast de unga har alls inte "stannat hemma för att jobba gratis". De har tänjt ut sina rötter en smula, från Skaten till Uppsala och Järbo. Men de återvänder till pappas skapelse Kolhuset och ställer till med fest innan födelsedagen.

När Roine Henriksson tar emot för födelsedagsintervju så pinar snålblåsten utanför Kolhuset och driver ihop snö på den stora terrassen. I bekvämt skydd inomhus bekymrar det Roine Henriksson föga.
- Titta så snöspökena dansar, myser han med nybryggt kaffe inom räckhåll.
Han spår också att vinter och is vänder undan snabbare än man vågar hoppas just nu.
- Havet öppnas fort med rätta vindar, säger erfarenheten, som minns ett betydligt tuffare läge 1965-66.
- Då frös vi fast i Slite.

När vinterns ogästvänlighet blåst bort, väntar mer liv i Kolhuset än vad vinterns veckoboende kraftledningsrallare stått för.
- Här finns utvecklingspotential, det är ju Tierps enda hamn och Lövstabruks sista, i restaurerat originalskick och med ett stort kulturvärde.
- Det kan till och med ge några arbetstillfällen, tror Roine Henriksson.
Men då behöver kulturen kombineras med god service och tillmötesgående.

Trogen generationers hembygd

Roine Henrikssons släkt har bott i Skaten, Hållnäs, sedan 1600-talet. Hans hembygd betyder mycket för honom och han lägger ner mycket tid på att vårda det gamla och utveckla det nya.