Hon är känd från film- och tv-produktioner som ”Parlamentet”, ”Göta kanal 2”, ”Skärgårdsdoktorn” och ”Vuxna människor”. Ändå var Stockholms Stadsteater hennes egentliga hemvist under nästan 30 år. Där anställdes hon direkt efter scenskolan 1985, och det var många som försökte avråda henne när hon sade upp sig härom året: ”Lämna en fast tjänst! På en av Sveriges främsta scener! I dessa tider! Och tänk på pensionen!”
Men hon följde sin inre kompass som sade att det var dags. Invändningarna bara triggade henne.
– Om jag nu är en improvisatör och jobbar väldigt mycket med att utmana andra människor att våga mer och pröva nytt, men själv är kvar i någonting väldigt tryggt men ganska förlegat, då känns det inte bra. Jag ville ge mig själv en utmaning också.
Och katastrofen uteblev. Hon har mycket jobb och får större variation som frilans än på teatern, där föreställningarna avlöste varandra i ett. Nu pendlar hon mellan hemstaden Stockholm och Malmö, där hon spelar Madge i musikalen ”Top Hat” mot Lennart Jähkel och Johannes Brost.
– Det är jättekul: en stor orkester, en stor ensemble och kör, och det står ”musikalsolist” på mitt lönebesked. Det är väldigt trevligt, det har jag aldrig varit med om förut.
Parallellt med detta lägger hon speakerröst på TV4-programmet ”Halv åtta hos mig” och improviserar i Sveriges Radios ”På minuten”. När hon lämnade Stadsteatern fick hon också tid att förverkliga en dröm om att utbilda sig i intuitionsterapi. Hur hon ska använda sig av sina nya kunskaper är ett kommande projekt.
Livet handlar om att söka sig mot det man vill, tror hon, det finns en ”divine plan” för alla.
Pia Johansson har följt sin egen väg sedan hon sju år gammal bestämde sig för att bli skådespelare. Hon växte upp i Umeå, mamma var operationssköterska, pappa tungdykare.
Det fanns inga teatrar i stan, och skolans studievägledare avfärdade hennes drömmar som hobby. Hennes pappa instämde, ”äsch, teater, de bara fjantar sig”.
– Men jag hade min mamma. Hon sa, ”du kan bli vad du vill, bara du vill det ordentligt”, säger Pia och imiterar mammans trygga umemål.
– Det var viktigt att få höra att allt är möjligt. Så är det för min mamma än i dag. Hon är 82 år och kan gå ned i spagat. Det lärde hon sig efter 65.
Pia Johansson har övervunnit motstånd och har kastat sig in i improvisationsteatern, som har hjälpt henne till ett friare förhållningssätt, självkännedom och öppenhet. Det är kunskaper hon bygger vidare på som nybliven och entusiastisk hundägare.
Att skaffa hund var ännu ett steg mot livet så som hon vill ha det. Att leva närmare naturen med sin hund finns med i tankarna om framtiden. Liksom en kärleksrelation.
– Jag läste någonstans att den lyckligaste tiden i en människas liv är någonstans mellan 50 och 65. Så nu är min lyckligaste tid. Och då vill jag ha ett hus på landet. Och jag vill ha en man i mitt liv att dela det med.