Han växte upp i Uppsala hos sin farmor och farfar i Sunnersta. Efter skilsmässan bosatte sig hans mamma i Söderfors och hans pappa i Tierp.
– Jag kom till farmor och farfar i Gamla skomakarkåken när jag var fem år.
Om vintrarna åkte han skidor i Sunnerstagropen, och i mellanstadieåldern sjöng han i Stefanoskören i Sunnersta.
– När kungen besökte Sunnersta sjöng vi för honom, minns Pålle som annars mest kommer ihåg det 50 meter långa glassbuffébordet som serverades.
Tonåren var en orolig period. Hans farmor dog, och som 16-årig vårdade han sin cancersjuke farfar. Pålle var en strulig grabb, och som 17-åring skickades han av de sociala myndigheterna som bonddräng till Gotland eftersom han ansågs vara på glid. Han, som var van från stan att sova till klockan tolv, fick nu stiga upp klockan fem och mjölka 50 kor åt bonden han bodde hos.
– Jag var jätterädd för kor i början, men snart gick allt bra. Det var en lärorik och nyttig tid i livet.
Han återvände till Uppsala, där han jobbade som städare och vaktmästare i Studentstaden. Efter några månader på Årstagården gjorde han värnplikten vid Lv5 i Norrtälje, och sedan städade han flygplan på Arlanda. Sedan fick han jobb som vårdbiträde på onkologen på Akademiska. Engagerat talar han om hur intressant och roligt jobbet var.
– Fast många fattar inte vad som kan vara kul med att jobba på onkologen. Jag själv tyckte det gav perspektiv. Det är fint att få göra något för människor som är i livets slutskede.
Under finanskrisen i början av 90-talet varslades det, och han började i stället vid Nautilus/Centralbadet som vaktmästare. Där blev han kvar i 13 år som alltiallo, stod i kassan, mekade, fixade och såg till att allt funkade. Under de åren tog han sig an praktikanter från Bärby ungdomshem. Det slutade med att han började jobba på Bärby, vilket passade bra eftersom han då bosatt sig i Gunsta. Men återigen varslades personalen, och han började som personlig assistent på Aleris, och senare hemvårdare. Efter fyra år valde han att jobba inom kommunens hemtjänst, där han varit anställd de senaste sju åren.
– Jag brinner för människor. Arbetar man i hemtjänsten måste man vara engagerad. Det är det jobbet handlar om, säger han allvarligt. Han beskriver sitt arbete som tungt men samtidigt roligt.
– Man måste ha en enorm empati, annars är man inte människa. Ibland är det jättesvårt att inte "ta med sig de gamla hem".
Han tycker att media mest bevakar det negativa när det kommer till äldrevård.
– Det finns mycket glädje också. Samtidigt blir jag sorgsen när jag ser saker som kunde förbättras.
1992 träffade han sin Yvonne, och paret bosatte sig i Alunda. Nu på nyårsafton gifte de sig efter ett kvartssekel tillsammans. De träffades på en julfest i Årstaskolan. Hon var engelska och jobbade som aupair i Uppsala. Bröllops/födelsedagsresan i början av 2017 går söderut.
– Jag fick välja mellan Sri Lanka och Sri Lanka.
På fritiden är han engagerad i Uppsala underrättelsekompani. Om det vittnar den gröna baskern i hallen, medaljer och diplom i hallen. Pålle har varit aktiv i tio år, först i det vanliga hemvärnet, sedan i underrättelsekompaniet.
– Vi ligger ute på observationspost, spanar i skog och mark. Ju eländigare terräng, ju mindre risk att bli upptäckt. Vi infiltrerar och exfiltrerar, och förmedlar kunskaper till insatsstyrkan som sedan förgör fienden, säger han hemlighetsfullt och skrattar sedan avväpnande. Kompaniet var inkallat under storbranden i Västmanland 2014, och var hedersvakt längs kortegevägen vid kronprinsessbröllopet.
Påller går just nu en undersköterskeutbildning på distans. En akutvårdskurs står närmast på att göra-listan.
– Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra när jag blir stor. Jag kommer nog att jobba tills jag blir 70. Det är inte säkert att det finns några pensioner kvar då.