Sedan hon gick i pension har hon fått mer tid att sy sina egna kläder och läsa historiska böcker.
– Jag kan ju inte läsa hela tiden, så då roar jag mig med att sy kläder också, säger Anna Maria Albrektson.
Hon har varit pensionär i femton år och favoritsysslorna sömnad och läsning varvas med tiden på västkusten.
– Som göteborgare måste man ju ner till det salta badet på sommaren.
Trots att Anna Maria Albrektson bodde de elva första åren av sitt liv i Småland så betraktar hon sig själv som göteborgare. Som elvaåring började hon skolan i Göteborg och där fick hon bo hos släktingar.
– Min pappa var från Göteborg och han ville gärna att jag skulle gå i skolan där, berättar hon.
Tre av hennes kusiner var inackorderade hos familjen och de kunde åka hem till sina familjer varje helg. Men för Anna Maria var det svårare. Det var en lång resa mellan Göteborg och det samhälle i Småland som hon kommer ifrån, det gjorde att hon bara träffade sin familj tre gånger under terminerna.
– Jag längtade till loven då jag kunde åka hem såklart, säger hon.
Att som elvaåring flytta ifrån sin familj tyckte Anna Maria bara kändes spännande. Att flytta tycker hon fortfarande är spännande och hon har bott på många olika platser genom livet.
Hon flyttade till Lund för att studera och hade siktet inställt på att bli lärare i historia och kristendomskunskap. Men så blev det inte. Hon hade två barn när hon tagit sin filosofie magisterexamen och istället började hon arbeta som bibliotekarie vid Universitetsbiblioteket i Lund.
– Det arbetet var lättare att kombinera med barnen, säger hon. Det var bara att gå upp och fråga om man kunde få arbeta där.
När hennes man fick jobb i Åbo flyttade hela familjen dit och efter att Anna Maria varit hemma med sina barn i sex år började hon med forskarstudier och tog en licentiatexamen. Hon fick därefter en tjänst på Åbo Akademis bibliotek. Efter tolv år i Åbo flyttade familjen till Sverige igen och Anna Maria började arbeta på Uppsala Universitetsbibliotek och fick där en tjänst på handskriftsavdelningen.
– Det var det bästa jobbet jag hade kunnat få, säger hon. Jag hade ett personhistoriskt intresse och genom att katalogisera personarkiv lärde man känna människorna genom efterlämnade papper.
Fram tills att hon som 65-åring gick i pension arbetade hon som bibliotekarie där.
– Det var lagom att gå i pension då, det är ganska skönt att inte gå till jobbet varje morgon. Jag har också fått en del nya vänner efter pensioneringen och det räknade man inte med.
Sedan hon gick i pension ägnar hon mycket tid åt att läsa, gärna böcker knutna till hennes historiska intresse. En del av hennes tid går också till att sy och sy om kläder. Hennes dotter som bor i England brukar skicka kläder till Anna Maria som hon syr om och använder själv. Favoritmodet kommer från 1960-talet.
– Sådana kläder är svåra att hitta numera. Min dotter skickar saker till mig, det kan vara en dräktklänning i siden eller en jacka, säger hon. Jag blir lite förvånad när jag lyckats riktigt bra med något plagg ibland.
Somrarna har hon sedan barndomen tillbringat på Västkusten. Fram till 2009 hyrde Anna Maria och hennes man en lägenhet på Orust varje sommar. Numera bor de i dotterns hus på ön.
– Det är 23 grader i vattnet nu så vi badar varje dag, säger hon. Det är oväntat trevligt att vara pensionär.