Den ena intervjun är sällan den andra lik. När jag på förmiddagen kom till dagens jubilar Jan Ståhl var bland det första han sade att han var bra på att prata. När jag gick därifrån frampå eftermiddagen var jag böjd att hålla med. Men jag hade inte haft tråkigt en enda sekund, trots att det i runda slängar gått 12 600 stycken sedan jag kom.
Jan Ståhl är född i Frändefors, i södra Dalsland, där han bodde de första åren och pappan förestod ett ungdomshem. De följande åren kom att domineras av täta flyttar, på grund av faderns olika anställningar.
– Han ville egentligen bli musiker och hade eget kapell som 14–15-åring, men farfar, som var murare hos Anders Diös, ville att han skulle ha ett ”riktigt” jobb. Så det slutade med att han gick på Seminariet här i staden och blev folkskollärare. Mamma tog studenten, med bra betyg har jag sett senare, men var hemmafru hela tiden.
Efter en tid i Sigtuna bar det åter av till Dalsland, där pappan blev chef på ett arbetshem som hette Västergården, varefter nästa anhalt – och nästa skolort – blev Tidaholm, när Ståhl den äldre blev chef för anstalten där.
Under Tidaholmstiden hann Jan Ståhl med att gå i gymnasiet i Skövde i ett och ett halvt år innan det var dags för nästa flytt, till Uppsala. Han gick på Skrapan och tog studenten 1967, ”näst sista året med ’riktig’ studentexamen”.
– Jag har varit medioker i flera idrotter. Men jag har faktiskt spelat en fotbollsmatch i dåvarande division 3. I Tidaholm spelade jag handboll och pingis och höll på med en del friidrott. Här i Uppsala spelade jag handboll i Sirius, mest i juniorlaget. Men jag har faktiskt ett mycket litet mästerskapstecken från när vi vann nationsserien i fotboll med Värmlands nation, sammanfattar han sin aktiva idrottsverksamhet.
Han började läsa juridik här i Uppsala 1968 och redan 1970 var han indragen i klubbmästeriet på Värmlands nation.
– Det tog ett och ett halvt år från studierna men å andra sidan träffade jag min fru på det viset.
Hans nationsengagemang har senare tagit sig andra uttryck. Bland annat har han sedan mitten av 1990-talet varit rådgivare åt yngre landsmän på väg ut i yrkeslivet.
Under somrarna hade han jobb på Ulleråkers sjukhus och på Kriminalvårdens studiegård i Uppsala. Och efter examen 1985 fick han ett vikariat på Kriminalvårdsstyrelsen.
– Där kunde jag ha gjort raketkarriär, för man skulle just till att flytta myndigheten och en massa anställda hoppade av, så det blev många lediga tjänster.
I stället fick han jobb som personalman på Liber, där han ansvarade för tjänstemännen.
– Liber var ett konglomerat: det var förlag, tryckeri, man gjorde kartor, läromedel och efter förvärvet av Hermods höll man också på med distansundervisning, berättar Jan Ståhl.
Sedan blev han personalman på Philips försvarsavdelning innan han inom företaget flyttade till Philips Data System, som personalchef.
– Det var nog den arbetsgivare jag lärt mig mest av. Bland annat fick jag en nio månader lång internationell chefsutbildning. När jag slutade där jag ett förtjänsttecken av Metallklubben. De sade: ”Det har inte varit så ofta vi har varit överens, men det har varit bra att jobba med dig!”, minns han förtjust.
Efter Philips var han på Gambro tills han avvecklat sig själv till hälften.
– Jag sade att jag kunde göra jobbet på halvtid, men då som konsult. I den vevan startade jag också egna företaget Jan Ståhl Management, som jag har drivit i 21 år tills jag häromåret omvandlade det till enskild firma.
Han kommer att fortsätta jobbet även efter sin 65-årsdag.
– Hela mitt arbetsverksamma liv har jag arbetat med personalfrågor med rubrikerna ”skaffa–behålla–utveckla–avveckla” som innehållsförteckning., Kunderna har varit allt från multinationella koncerner till familjeföretag med få anställda, sammanfattar Jan Ståhl sin gärning.
Just nu genomgår han rehabträning för sin onda rygg. Men när ryggen tillåter tänker han nog återuppta såväl golf som tennis. Och kanske ”gubbasket” och hästkörning!