Det är renoveringskaos i lägenheten i Luthagen när Armine Sinabian öppnar dörren. Hon och sambon flyttade in i augusti och har precis börjat tapetsera om sovrummet.
– Nu när vi håller på har jag faktiskt börjat tycka att det är riktigt kul med inredning, säger hon.
För två år sedan meddelade Armine Sinabian i en kort intervju i UNT att hon tog ett uppehåll på obestämd tid från elitsatsningen. I dag är hon beredd att säga att hon har lagt av helt.
– Det tog ett bra tag innan jag kunde acceptera att det var så. Det är en väldigt stor omställning att gå över till att vara motionär, berättar hon.
Efter ett lyckosamt år 2011, när hon bland annat tog ett silver i EM för Armenien, satsade hon på att ta sig till OS i London, där damboxning för första gången fanns med på programmet. Hon flyttade till Armenien för att kunna ägna sig åt boxningen på heltid, men när hon i världsmästerskapen skulle kvalificera sig till OS gick allt fel.
– Jag åkte ut redan i första matchen, mot en spanjorska som jag på pappret skulle ha slagit alla dagar i veckan med vänster hand. Ja, kanske inte med vänster hand, men du fattar, säger hon och skrattar.
Efter VM tappade hon lusten att träna, inte bara på grund av misslyckandet.
– Jag hade hållit på med boxning sedan jag var tio år och motivationen började svikta. Samtidigt kände jag att jag började bli äldre och jag funderade på livet utanför ringen.
Armine Sinabian, som var utbildad hälsopedagog och som jobbade på Lundellska skolan i Uppsala, bestämde sig för att sätta sig i skolbänken igen. Hon kom in på kandidatprogrammet i systemvetenskap och efter tre terminers studier hade hon en ny examen. Omgående fick hon jobb och numera pendlar hon till Kista där hon arbetar på Tele2.
– Jag känner helt klart att det var värt att leva som student i tre terminer. Jag är lycklig varje dag över att jag vågade sadla om, säger hon.
Hennes jobb är att kvalitetssäkra ”Mitt Tele2” där telefonbolagets kunder kan hantera sina abonnemang. Dels handlar det om att kontrollera nya funktioner, dels om att se till att de befintliga funktionerna fungerar som de ska.
– Det är mixade arbetsuppgifter och det där det som är kul, säger Armine, som dock måste ta ett ordentligt träningspass under lunchen varje dag för att klara av det stillasittande jobbet.
– Jag måste få köra slut på kroppen också, inte bara huvudet. Annars är jag inte så rolig att ha i närheten för kollegerna.
Fysisk aktivitet är hon van vid sedan barndomen. Förutom att hon började boxas redan som tioåring präglades hela hennes uppväxt av att hon hade sporttokiga föräldrar som tog med de fyra barnen på diverse aktiviteter. När hon var tio år förvandlades det som skulle bli en kort cykelsemester till en cykeltur till Gotland och året efter gav sig fadern och de tre äldsta barnen ut på en ännu längre cykeltur
– Det började med att vi skulle cykla till vänner i Göteborg, men sedan fortsatte vi ner till våra släktingar i Danmark och vidare till Tyskland innan vi tog färjan hem till Sverige. Vi trampade på i 28 dagar och bodde i tält. Jag tycker att det säger lite om min uppväxt.
Armine Sinabians pappa och tidigare tränare Kaspar är fortfarande väldigt engagerad i Stenhagens boxningsklubb, men även om hon avlastar honom administrativt ibland har hon inga egna uppdrag i klubben längre.
– Men jag tränade en ungdomsgrupp en kväll i veckan när jag pluggade och det var väldigt roligt.
Hennes systerdotter har nyligen börjat träna i klubben och Armine utesluter inte att hon själv en dag återvänder till lokalen i Stenhagen.
– Någon gång kanske jag gör det, med ett eget barn som boxas.